Efter blöjbytet lekte Leo på golvet i badrummet i familjens trea i Tollare. Klockan 19.16 exploderade något utanför som fick pappa Michael Iadchenko att rusa i panik ut på balkongen.
– Det var en så kraftig explosion att jag trodde att någon hade skjutit en raket mot huset, säger Michael Iadchenko.
Den vita röken var så tjock att han inte såg huset mittemot, ett 20-tal meter bort.
– Leo tyckte att det var roligt men jag märkte att han också blev rädd när han såg hur rädd jag var, säger Michael Iadchenko.
”Leo tyckte att det var roligt men jag märkte att han också blev rädd när han såg hur rädd jag var”, säger Michael Iadchenko som har bott i Sverige i elva år, varav de sex senaste i Tollare.
Johan Kristensen
”Sova stressen av mig”
Han ringde sin fru Maria Pogulyaylo, 31, som var på en weekendresa i Warzawa med en kompis. Vid tiotiden på måndagsförmiddagen anländer hon med en Uber från Skavsta och möts av en spånskiva.
– Jag skulle egentligen jobba hemifrån i dag men jag tror inte att jag klara det. Jag får nog lägga mig och försöka sova stressen av mig i stället. Det var första gången jag reste bort utan min son och så händer det här.
Hon föreslog att hennes mamma skulle komma och hämta maken och sonen.
– Men de fick inte lämna huset. Jag kände mig så maktlös. Det hade känts bättre att vara här, säger hon.
”När föräldrar som bor vid thaikiosken – en hållplats bort – ringde insåg jag hur illa det var”, säger Maria Pogulyaylo, 31, som bor med maken Michael Iadchenko och sonen Leo, 3, precis ovanför porten som sprängdes bort.
Johan Kristensen
Hon har svårt att greppa det som hänt.
– Först förstod jag inte hur svår smällen var. Men när föräldrar som bor vid thaikiosken – en hållplats bort – ringde insåg jag hur illa det var.
Väntar på ny dörr
Nyfikna elever från intilliggande Noblaskolan spanar in spånskivan som har ersatt entréporten. Två sladdar sticker ut ur väggen som livlösa antenner, skylten med husnumret har rasat ner och landat bakom en parkbänk.
”Vi har ingen aning om dörren finns på lager och hur lång tid det här kommer att ta”, säger Margareta Claeson, 75, ledamot i bostadsrättsföreningen i Tollare som har fått entrédörren bortsprängd.
Margareta Claeson, 75, är ledamot i bostadsrättsföreningen och har kontaktat försäkringsbolaget för ta reda på hur länge huvudentrén måste vara igenbommad.
– Jag pratade precis med dem. Vi måste få fram en offert på en ny dörr. Sedan ska dörren beställas, vi har ingen aning om den finns på lager och hur lång tid det här kommer att ta.
”Vet inte om jag vill bo kvar”
Michael Iadchenko flyttade från Ukraina för kärlekens skull för elva år sedan. De senaste sex åren sedan har han och familjen bott i Tollare. Först i en hyrestvåa och sedan tre år tillbaka i en bostadsrätt om tre rum och kök.
– Vi trivdes så bra i området att vi bestämde oss för att köpa en lägenhet här. Det är lugnt och barnvänligt, säger han.
Han har svårt att förstå vad som ligger bakom dådet som inträffade på söndagskvällen.
– De flesta som bor i huset är ju barnfamiljer med små barn. Jag vet inte om jag vill bo kvar i Sverige, det känns så otryggt nu. Jag är inte orolig för mig själv men för barnen.
Vill du tillbaka till Ukraina?
– Nej, inte så länge kriget pågår så klart. För ett år sedan träffade missilsplitter min brors hus i Kiev och flera människor dog i porten bredvid. Men just nu känns det otryggare i Sverige med den utvecklingen som är här.
På måndagseftermiddagen hade polisen fortfarande inte gripit någon misstänkt för dådet.