Göteborg
Välkommen till det undersköna 80-talet, när ljudet till förtexterna svajade som sjögång på teven och rutan fylldes av vita ränder som sökte sig såväl uppåt framåt som nedåt bakåt samtidigt för att sedan försvinna ur bild. Förhoppningsvis. Och så började filmen. Som man aldrig hade sett på bio för att den såklart var totalförbjuden i Sverige.
Om inte totalt hade Statens Biografbyrån ändå lyckats med konststycket att klippa bort de mesta minuterna av nödvändigt ont på ett så taffligt sätt att man ofta satt och undrade vad det var man precis hade sett. Eller rättare sagt inte sett. Jämfört med de svenska filmkopiorna som spreds på biografer var VHS en visuell uppståndelse.
1996 la Statens biografbyrå typ ned sig själva och då blev allting tillåtet över en natt. Och sen kom undergången i form av DVD.
Det var som om hela det filmälskande svenska folket drabbas av en kollektiv masshypnos, gick man ur huse och slängde alla förinspelade VHS-kassetter i respektive miljörum, och mer ofta än inte gick apparaten samma öde till mötes i motsvarande grovsoprum.
De som hade vett nog att spara både det ena och det andra hade troligtvis ett gäng egengjorda hemmavideos med semesterminnen, barnafödande eller liknande privata tillställningar som förevigats på ett nu döende format.
Den som spar han har. VHS i mängder även år 2023.
Magnus Johansson
En fis i rymden
Det japanska företaget Funai Electric var de sista i världen att tillverka VHS-spelare och slutade med produktionen i juni 2016. Delvis på grund av minskad efterfrågan, men mer än så på grund av svårigheterna att hitta underleverantörer, alltså att ens få tag i komponenter för produktionen av apparaten i fråga.
Enligt Funai såldes 750 000 videobandspelare världen över under 2015, vilket ändå känns som en okej siffra då alla redan gått över till DVD och streaming för länge sedan. Men jämfört med de 15 miljoner som såldes på en månad när tekniken var som populärast så är det blott en fis i rymden.
Och här börjar problemen 2023. Eller utmaningarna!
Nuförtiden kan man hitta en ny-i-låda Funai-video från de sista årens produktion på de mest populära auktions- och säljsajterna, priset ligger från 1 500 kronor och uppåt, vilket får ses som skäligt då man som köpare kan vara nästan helt säker på att apparaten faktiskt fungerar. På samma sajter dyker det upp alla möjliga märken och modeller som stadigt ökat i pris under det gångna halvåret, även om de säljs som defekta.
De enklaste modellerna utan HiFi-ljud går för 300 kronor och uppåt, och då får man glatt förlita sig på säljargument som ”inte testad, men funkade sist jag använde den” – för 20 år sedan.
Två av fem funkar
Bättre då att ta chansen lokalt IRL. Under mina resor bland stadens loppisar och second-handmarknader har jag lärt mig följande:
Prisnivån är hyggligt lägre än på Internet – från 50 kronor och uppåt beroende på skick.
Max två av fem videoapparater funkar – även om de säljs som funktionstestade.
Den sista punkten ger såklart upphov till irritation. Problemet här är troligtvis att merparten av handlare inte kontrollerar att apparaterna funkar kopplad till en teve, det är helt enkelt för omständligt. Så istället sätter man i strömsladden, trycker på On och om displayen lyser tar man för givet att allt är okej. Riktigt så enkelt är det inte. Nuförtiden testar jag alltid alla apparater oavsett och mer ofta än inte så är det nåt som felar. De vanligaste är att kassetten matas ut när man trycker på Play, eller att filmen startar men stannar samtidigt som räkneverket, typ efter två sekunder.
Så här gäller det att handla med förnuft och helst då hos en butik som har öppet köp för elektronik.
13 000 för en film
Men med spelaren i hand, var finns då alla videoband?
På Tradera finns i skrivande stund drygt 17 000 filmer ute på auktion. Priserna börjar på 1 krona och landar som högst på 13 000 kronor, men för den summan får du ett gammalt hyrexemplar av Star Wars – Rymdimperiet slår tillbaka i orange plastbox från Transfer. Liknande galna summor gäller för gamla hyrfilmer i de gula boxarna från Esselte.
Nostalgin vet uppenbarligen inga gränser och här är det säljarens marknad som råder.
Inte undra på. Att hitta VHS i Göteborg är ungefär lika svårt som att hitta en fungerande spelare. Men de finns, om man vet var man ska leta.
