Det är fullt runt borden på Skärholmens fritidsgård på Bredholmstorget. Två eftermiddagar i veckan byter fritidsgården skepnad och i stället för ungdomar tar områdets seniorer plats i lokalerna. Vid ett av dem sitter Ingrid Hoffmann Sey, 77, Barberi Luciano 90, Bironia Orahem, 69, Maria Valenzoela, 75, Arne Ekström, 66, och volontären Hevi Abdul Kadir och äter saffranskaka och smörgåsar och pratar.

Ingrid Hoffmann Sey har gått hit sedan starten i våras. Hon tvekande först eftersom hon var rädd att det skulle bli mycket sjukdomssnack, men nu är hon en av stamgästerna. 

– Jag blir jätteglad när jag är här och träffar vänner som jag aldrig skulle ha träffat annars, från olika kulturer. Det är väldigt blandat med ungdomarna från skolan och vi pratar om allt möjligt. Det är mycket värme, kärlek, delad kunskap och gemenskap, säger hon.

Själv uppskattar hon bland annat musikerna från Chile som de sjunger med och danstillfällena. Och hon har själv ställt ut sina tavlor och berättat för de andra om sina resor.

Yvonne Sadek, 76, Linda Orahem ,61, Suha Alnashaa, volontär, Annam Yousif, 72, delar erfarenheter över en kopp kaffe. 

Angie Gray

Bironia Orahem upptäckte seniorfritidsgården ett par dagar tidigare när hon tränade i gymnastiksalen. 

– De bjöd in oss hit på fika och det var jättetrevligt att umgås så jag bestämde att gå hit igen. I dag blir det bingo och allsång och Arne har med sig ett spel som heter Kvarn som han ska lära oss, säger hon. 

Arne Ekström är här för åttonde gången. 

– Jag har bott i Skärholmen sedan 2005 och haft det dödstrist. Svenska kyrkan är min familj och mitt stöd, men här är det ännu bättre, det är friare här, säger han. 

Grace Caspers tycker det är viktigt att alla är med och bidrar tillsammans till ett bra samhälle.

Angie Gray

Gemenskapen viktigt

Just gemenskapen är en grundtanke med fritidsgården. 

– Det är många äldre som är ensamma, det är ett stort problem och vi vill göra något för dem. Samtidigt får våra kursdeltagare växa när de gör aktiviteter med de äldre. Det är viktigt att engagera sig och se vilka behov det finns i samhället och om man kan göra något, säger Grace Caspers, en av de ansvariga för seniorfritidsgården på Röda korset. 

Efter en stund dyker bandet Gato Negra upp. Grace Caspers och volontären Suha Alnashaa drar ihop borden så att alla kan sitta tillsammans sedan tar bandet ton och de andra stämmer in i ”Vem kan segla förutan vind”. Det blir en blandad kompott där låt efter låt avlöser varandra, tills Grace Caspers klirrar i ett glas och ropar ”nu blir det bingo”.

Sedan åker nummerbrickorna fram. Bakom bordet med fikabröd står Grace och volontären Suha Alnashaa och snurrar fram bollar med siffror och bokstäver. 

– Olof 70, sjua nolla, Ivar 20, tvåa nolla, ropar de. 

Rundan forsätter under skratt och prat.

– Bingo, ropar Maria Valenzoela och får under applåder gå fram och hämta sitt pris. 

Snart är det stängningsdags men om bara några dagar är det dags för träff igen.