Året var 1995. Jonas Nordfors gör sin första volt hemma i Bollstanäs, bara tre år gammal.
– I lågstadiet ringde lärarna hem och sa att han gör volter ner från klätterställningar. Mina föräldrar svarade ”Slog han sig?” Tror de fattade tidigt att jag älskade att vara ”galen”.
Det här blir början på en lång kärlekshistoria med gymnastik och trampolin. Hiskligt höga hopp, skruvar och volter i högt tempo i Vilundahallen.
Och framgångarna lät inte vänta på sig.
Som 16-åring tog han sitt första SM-guld.
– Det är fortfarande ett av de största ögonblicken i min karriär.
Men bara två månader senare var olyckan framme. På ett träningsläger landar han på huvudet, går igenom skumgummit ner till betonggolvet.
– När jag fått reda på att nacken är bruten är min första fråga ”när får jag börja hoppa igen?”. Läkaren tittar på mig och säger ”du kanske borde tänka om”. Det fick mig att vilja komma tillbaka ännu mer.
"En orädd adrenalinjunkie." Så beskriver supergymnasten Jonas Nordfors, 31, sig själv.
Stefan Källstigen
Inga planer på att sluta
Och kom tillbaka gjorde han, med besked. I somras tog han sitt 25:e SM-guld.
Men för Jonas, 32 i höst, fattas några pusselbitar.
– Drömmen är OS. Jag har varit så nära två gånger. Och om jag tar 35 SM-guld kan ingen slå det.
Han säger sig hittills aldrig haft en tanke på att sluta med sporten
– Det här är mitt liv. Jag har sådan stor passion för trampolin att jag knappt vet vad fritid är.
Han tycker ändå att han har lyckats kombinera elitidrott med privatliv.
– Jag tror inte många gör det när de kommit upp på den här nivån. Jag har en bra familj, fina vänner och folk som stöttar.
Niklas "Blomman" Grönström har tränat Jonas Nordfors sedan han var sju år.
Stefan Källstigen
Han kallar sig adrenalinjunkie med en "lite för hög smärttröskel för sitt eget bästa".
– Jag gillar lite för mycket att utmana ödet. Men att jag är totalt orädd ger mig även en styrka som gymnast och att jag kommit så här långt.
Han har testat de flesta dubbel- och trippelvolter som finns och älskar att leka med nya övningar. Han fixar fyra varv i luften.
– Jag är en av få som tävlat med en kvadrupelvolt fram med halv skruv. Jag har har kört fem varv, men det var många år sedan nu. Där kommer feg-Jonas in, säger han med ett skratt.
Men trots alla medaljer har vägen inte varit spikrak för Jonas. EM i Portugal i våras blev en missräkning och han missade final.
– Jag saknade fokus, vilket är A och O. Direkt efter tävlingen tog jag upp den mentala träningen igen.
Skruvar, volter, hopp – det finns knappt något Jonas Nordfors inte kan göra på en trampolin.
Stefan Källstigen
Vad är bäst med trampolin?
– Det är en individuell sport, men man får sjukt mycket gemenskap med andra.
Baksidorna?
– Det sliter på kroppen. Det är nog bara mitt högerknä som inte är skadat.
En önskan återstår: en specialhall för gymnastik i Upplands Väsby. Något kommunen nu är "på".
– Det tar otroligt lång tid att plocka fram och in utrustning. Vi är en liten trampolinförening som gjort fantastiska resultat utan egen hall. Vad blir det då när vi får en egen? Det skulle gynna alla som håller på med gymnastik i Väsby.