Kylskåpet i köket på Helhetsvården i Bräcke är fullt med färgstarka post-it-lappar. På dem går att utläsa att en patient gillar pannkakor. Någon föredrar en mugg nyponsoppa. Lapparna är till för att personalen ska hålla koll på patienternas – eller gästerna som de kallas – matpreferenser.

– Kontraster är en stor del av jobbet. Det är viktigt att vara följsam och kunna anpassa vården till individen. Varje människa är unik. Lite som alla frukostbeställningarna du såg i köket, säger Sara Möller, verksamhetschef.

När en människa bedöms befinna sig i livets slutskede och har komplexa vårdbehov kan hon ansöka om plats på ett hospice. Målet är att ge lindring och livskvalitet under patientens sista tid.

I Göteborg finns tre verksamheter – Helhetsvården i Bräcke, Änggårdens Hospice samt Kålltorps hospice. Sammanlagt erbjuder de 31 vårdplatser.

– Förutom ett läkarintyg och ett biståndsbeslut från kommunen måste gästen själv vilja ha hospicevård. Man ska få välja var man vill dö själv, säger Sara Möller.

Helhetsvården är det första i sitt slag i Sverige och firade sitt 40-årsjubileum tidigare i höst under högtidliga förhållanden. Agneta Önnelind har haft hospicet som arbetsplats i 30 år – först som undersköterska och nu som samordnare.

– Vården har så klart utvecklats under dessa år, exempelvis när det gäller smärtlindring. Den tydligaste skillnaden är att det var fler av gästerna som själva kunde gå in på avdelningen när jag började jobba, nu kommer i stort sätt alla med vårdtransport, säger Agneta Önnelind.

– Gästerna är sjukare när de kommer till oss än vad de var tidigare, säger Sara Möller.

De sista samtalen

Att jobba på hospice är att ha döden ständigt närvarande. Under ett år har Helhetsvården omkring 130 dödsfall.

– Jag brukar säga att döden är vardag, men inte vardaglig. Det är klart att vi får uppleva många jobbiga situationer, men även många vackra stunder. Vi får se familjerelationer lappas ihop och delar mycket skratt, säger Sara Möller.

Hur brukar samtalen se ut vid livets slut?

– En missuppfattning som vissa har är att många döende ångrar saker de inte har gjort i sitt liv, säger Agneta Önnelind.

– Nej, det är få som säger "jag skulle rest jorden runt". Det är inte där fokus ligger, utan snarare vid de nära relationerna, säger Sara Möller.