Göteborg

Snart två år har passerat sedan invasionen av Ukraina skakade omvärlden och under massflyktsdirektivet har krigsdrabbade människor tagit sig till Sverige. Med anledning av detta startade Nya Kompisbyrån programmet Care for Ukraine, för att hjälpa kvinnor som flytt från oroligheterna, att få fotfäste på Sveriges arbetsmarknad.

Tillsammans med sin lillebror kom Maria till Sverige, medan deras föräldrar stannade kvar i Ukraina. De bodde i flera tillfälliga hem, och utan några pengar från Migrationsverket lämnades de i händerna på andra. Maria berättar att det var en tid då hon kände sig deprimerad såväl som vilsen i alla de regler och bestämmelser som omgärdar livet i Sverige.

– Jag kunde knappt göra någonting de första månaderna, jag bara existerade, förklarar Maria.

Inte minst problematiskt är det att leva utan personnummer i Sverige, men Maria bestämde sig snart för att göra det bästa av situationen och kunde börja satsa på framtiden i ett nytt land så snart hon fått ett samordningsnummer – följande höst fick hon jobb. Med stor beslutsamhet började hon bygga sig ett liv i Sverige.

Maria och hennes lillebror kom till Sverige under massflyktsdirektivet, som är ett tidsbegränsat uppehållstillstånd. Fram till den 1 juni 2023 erbjöds de därför inte sfi, vilket gjorde att Marias resa mot att lära sig Svenska började på egen hand. I dag läser hon Svenska som andraspråk.

Dino Soldin

En väg framåt

Ytterligare pusselbitar föll på plats till årsskiftet, då hon kunde välkomnas till Care for Ukraine. Projektet är en blandning av ett mentorskaps- och utbildningsprogram där målbilden är att sammanföra människor, både etablerade svenskar, och de som nyligen kommit hit.

– Projektet blev starten för mitt aktiva liv i Sverige. Jag fick ett större nätverk, träffade andra ukrainska kvinnor, och genom min mentor fick jag ett flertal nya kontakter på arbetsmarknaden, säger Maria.

Efter de livsomvälvande månader som inledde hennes tid i Sverige har Maria börjat landa i Göteborg.

Dino Soldin

Hon menar att det viktigaste i programmet är kontakten med sin mentor, men att det var långt ifrån allt som haft betydelse.

– Jag tror också att det var viktigt att få sätta upp mål. Jag är ganska långt ifrån de målen jag har satt upp, men jag vet att jag har dem och vad de är, förklarar Maria som både har en journalistisk utbildning och behärskar tre, snart fyra språk.

Sara Stjernlöf är nybliven projektledare på Nya Kompisbyrån och berättar om programmets alla delar och stämmer av med Maria då och då om det stämmer överens med hennes upplevelser.

Dino Soldin

Under programmets gång läggs det mycket vikt i det sociala och att bygga upp ett nätverk, men det är framförallt fokus på att hjälpa kvinnorna att förbereda sig för framtiden i Sverige. Det menar projektledaren Sara Stjernlöf.

– Sen är det väldigt blandat vad man har för mål. Under träffarna kan man ha fokus på att lära sig skriva det bästa personliga brevet, medan det för andra kan vara viktigast vara att man får tillfälle att träffa människor eller att lära sig svenska.

I rollen som mentor

Frida Lindén har engagerat sig i rollen som mentor åt en av de kvinnor som sökt sig till Care for Ukraine. Hennes upplevelse av projektet berättar hon varit mycket positivt.

– Kriget känns så nära oss, men också så overkligt på många sätt. Man frågar sig vad man kan göra, och för mig har Care for Ukraine varit ett litet sätt att bidra till att göra det lite bättre för någon, en liten stund.

– Det kan ju vara svårt nog även när man är född och uppvuxen i Sverige med allt från utbildningsvägar, arbetssökande och formalia av olika slag, och då känns det bra att kunna hjälpa till med sånt.

Frida Lindén är med som mentor i projektet även i den andra omgången.

Privat

Under de fyra månaderna träffas mentorsparen i så stor utsträckning som de tycker känns bra för just dem. I vissa fall är det fokus på det praktiska där man delar kontakter och söker jobb, i andra fall har det viktigaste varit att fungera som ett allmänt bollplank. Oftast är det en blandning.

– Man blir liksom deras "vanliga" kontakt, någon som lyssnar och är intresserad utan att det finns någon beroendeställning, man är en jämbördig helt enkelt. Jag tänker att det är något som jag själv hade uppskattat om det hade varit ombytta roller, att bara få prata med en medmänniska.

Från projektets ledning kan mentorparen få förslag på vad man kan göra under träffarna, men det finns en stor frihet kring hur man lägger upp tiden.

–Vi utgick alltid från hennes behov, vi pratade en del om jobb, men också om sånt som boende och att studera i Sverige. Vi upptäckte Göteborg tillsammans och passade på att prata om allt hon funderade på, och försökte samtidigt öva lite på svenskan, förklarar Frida.

Efter programmet väntar framtiden

I dag har Marias lillebror återvänt till föräldrarna i Ukraina, men själv stannar hon kvar för att fortsätta bygga sig ett liv här.

– Planen är att stanna i Sverige, men det är tufft utan personnummer så jag har ingen aning om hur det kommer att se ut. Men jag planerar att jobba kvar på restaurangen där jag är nu och samtidigt bli mer bekväm med svenskan – så får jag gå vidare från det sen.

Tack vare projektet har Maria varit en av de 400 kvinnor i Sverige som fått tillfälle att bygga ett nätverk och lära sig mer om den svenska arbetsmarknaden. Förhoppningen är att de kommer finnas till för andra i liknande situationer så länge det behövs.

Dino Soldin

Under november har en andra omgång dragits igång och kommer att pågå fram till mars, om det blir ytterligare en omgång och än fler som får möjligheten att genomgå programmet beror på om europeiska socialfonden ser behov för ytterligare uppstart.