I svart förkläde står Amina Seid Tahir med kniven i högsta hugg. Löken ska finhackas och stekas. På menyn? Foul.

– Det är min fasters recept, men med en egen tolkning, säger Amina Seid Tahir som också arbetar som konsthallsvärd på Botkyrka konsthall.

Foul är en bönröra som är vanligt förekommande i stora delar av Afrika och Mellanöstern. Hon växte upp med sin faster som ursprungligen är från Eritrea. Under de många år som hon väntade på sitt uppehållstillstånd tillbringade hon mycket tid i köket.

– Det blev hennes sysselsättning. Men mat blev också ett sätt för oss att kommunicera när jag inte kunde hennes språk och hon inte kunde så bra svenska. Vi kom varandra nära.

Ett levande arkiv

Nu får Amina Seid Tahir och 39 andra konstnärer dela sina personliga recept och berättelser i Fittjakökets kokbok.

Fittjakökets kokbok är ett levande arkiv.

Fittjakökets kokbok är ett levande arkiv.

Angie Gray

Fittjaköket är ett faktiskt kök i konsthallsbyggnaden och det är det första som besökarna i Botkyrka konsthall välkomnas till. Köket är tänkt som en mötesplats där det går att förena mat och konst genom workshops, program och gemensamma måltider.

Fittjaköket uppstod 2010 ur Konsthallens konstnärsbostad, Residence Botkyrka, där flera konstnärer intresserade sig för mat, odling och hur gemenskap uppstår kring mat. Varje konstnär som besökte bostaden fick bidra med ett eget recept. Resultatet är Fittjakökets kokbok.

– Nu vill vi tillgängliggöra det här arkivet för alla andra, säger Amina Seid Tahir.

"Sociala medier? Nej!"

Hon är inte ensam i köket. Här är även Fahad Raji, en av de 40 konstnärer som lämnat ett avtryck i Fittjakökets kokbok, med sin tolkning av künefe, en ostig efterrätt med ursprung i Mellanöstern.

Just i dag hjälper han till med dagens rätt. Medan Amina Seid Tahir tillsätter bondbönor, vatten och buljong i stekpannan delar Fahad Raji upp libabröd i små bitar och kör in dem i ugnen.

Fahad Raji dukar upp. Chilin, kärleksförklaringen, blev kvar i stekpannan.

Fahad Raji dukar upp. Chilin, kärleksförklaringen, blev kvar i stekpannan.

Angie Gray

Han tycker inte att det är något konstigt i att maten får vara en konstform. Inte minst blir det en ingångsport till konsthallen, och kan på så vis sänka trösklarna för konstutställningarna.

– Vi har skapat en plats som kan bli en ingångspunkt till konsthallen. Mat är en stor del av Fittjas själ och folk kan känna igen sig i maten. Folk pratar om att man ska marknadsföra sig på sociala medier. Nej! Har du mat på bordet så kommer folk, säger han och skrattar.

Amina Seid Tahir lägger en hel chili i grytan. Varför, frågar tidningens fotograf.

– Det är en kärlekshandling. Den som är äldst får chilin, svarar hon.

När bönorna har sugit åt sig vattnet och alla ingredienser har kokat ihop till en gryta är det dags att servera. Alla slår sig ned till bords.

– Man river lite bröd och så äter man med händerna, förklarar Amina Seid Tahir innan hon avslutar:

– Varsågoda!

Foul.

Foul.

Angie Gray