Synten sitter där den ska. Introt väcker jubel. Johan Kinde närmar sig mikrofonen: ”Jag ska börja bli elak, jag ska odla mitt hat”.
När han är framme vid refrängen i ”Diamanter” sluter flera i publiken ögonen. Sjunger med inlevelse i varje ord. För en kort stund är 80-talet här igen. Alla är åter unga och hudlösa.
På Östra Real blev Johan kinde kompis med likasinnade – bland annat gick artisten Mauro Scocco här.
Pekka Pääkkö
Johan Kinde, sångare i Lustans Lakejer, fyllde nyligen 60 år. Samtidigt hade bandet ett försenat 40-årsjubileum på grund av pandemin. Att slå till med en 100 års-jubileumskonsert på Cirkus i början av september föll sig naturligt.
Några fler jubileumskonserter är dock inte planerade. Däremot släppte bandet förra hösten sitt åttonde album ”Mörk materia” som fick lysande recensioner. Nu kommer den fullspäckade Deluxe-versionen som innehåller material som inte fick plats på det ursprungliga albumet.
"Det var en bra skola – jag fick ledigt i tre veckor när vi skulle spela in en skiva" säger Johan Kinde.
Mitt i
Dina ex-flickvänner verkar ha inspirerat till flera låtar. Hur har du varit som pojkvän?
– Ja, vad kan man svara på det? Jag har både blivit bedragen, och själv bedragit.
Man anar både en cyniker och romantiker i texterna?
– Både den cyniska och den romantiska personen finns ju där. Kanske är det romantikern man ska passa sig mest för – visst är det stora känslor och mycket nerv, men romantiker blir också uttråkade om saker och ting inte lever upp till förväntningarna.
– Men jag är vän med nästan alla mina ex, och flera av dem var på konserten. Det säger väl ända någonting hoppas jag.
Johan Kinde var bara 17 år när Lustans Lakejer slog igenom. Han och de andra i bandet gjorde rejält avtryck i kostymer, krås och luggar som hängde ner i ögonen.
Lustans Lakejer 1981. Fr v Christer Hellman, Johan Kinde, Tom Wolgers som gick bort i cancer 2020 och Peter Bergstrandh.
Pressbild
De sjöng om ett liv långt bortom det Åkersberga där flera av dem växte upp. En värld av dekadens, äventyr och romantik – men även ett stråk av sorg.
Att ha en stil som stack ut uppskattades inte i Åkersberga. Åren på högstadiet som ensam punkare var mörk. Ungdomsgården gick han aldrig till, och för att slippa spö fick han hålla koll på var raggarna befann sig. Discokidsen, som var tongivande på den tiden, var däremot snällare.
– Men jag var väldigt ensam. Det vände när jag började i bandet.
När han lyckades få en plats på Östra Reals gymnasium på Östermalm var det nya livet fulländat. Här fanns många likasinnade och han blev en av de tongivande figurerna i korridorerna.
Lustans Lakejer i dag.
Maria Hornegård
Hade det inte varit för att det började gå så bra för Lustans Lakejer hade han gärna blivit kvar till studenten.
Hur mycket njuter du av livet 60 år fyllda? Är det fortfarande sena nätter som bubblar av champagne?
– Jag skulle gärna vara ute sent om klubbarna spelade bättre musik. Men att lyssna på techno till klockan fem på morgonen går bara inte. Det blir mer att jag går på barer, och de stänger ju tidigare.
Och när du går till den där baren - kan du då undra var alla syntare har tagit vägen?
– Nja, Lustans Lakejer var inte renodlade syntare, utan hade en stil med många influenser. Dessutom tycker jag att folk generellt klär sig bättre i dag än på 80-talet. Visst är det likriktat och mycket svart – på 80-talet var man revolutionerande om man klädde sig i svart, i dag är det mainstream. Men jag tycker att folk klär sig bra. Förutom att så många går omkring i träningskläder. Herregud – jag förstår att ni vill vara bekväma men ryssarna har inte anfallit oss ännu!
”För några år sedan blev jag inbjuden att prata med elever på Östra Real. Det var kul, jag försökte påpeka att ’ungdomar – alla som hoppar av gymnasiet kan inte bli popartister’. Jag ville få till det där budskapet om att man ska plugga ordentligt, men också njuta av livet.”
Pekka Pääkkö
– Och så det där satans basebollkepsarna! Varför bär en massa medelålders män fula kepsar med namn på lag de inte ens vet vilka de är, och som spelar en sport de inte förstår? Dessutom är givetvis shorts på män och ryggsäck på alla oavsett kön en styggelse i innerstan. Så hmm, frågan är om folk verkligen klär sig så mycket bättre i dag...
