Att halloween på Gröna Lund bjuder på rysliga upplevelser, det vet vi. Men vad händer om du tar ett steg utanför parkens grindar? Jo, där väntar verklighetens skelett – direkt under marken.

När Mitt i frågar förbipasserande rycker flera på axlarna och säger att de redan visste. "Va?!" utbrister andra, tydligt skakade av tanken på att gravar under fötterna.

Sofia Allard, som bott i Djurgårdsstaden i många år, har fått närkontakt med det förflutna. När hon planterat ute på gården har det dykt upp oväntade fynd.

– Jodå, det har hänt mig att jag har hittat små, gamla ben, säger hon.

Begravningsplatsen på centrala Djurgården sträckte sig från den äldre entrén till Gröna Lund fram till Breda gatan och mellan Långa gatan och Sjömansgränd.

Mathilda Nilsson

Sjömän och pestdrabbade

Om det är mänskliga kvarlevor eller inte låter vi vara osagt, men klart är att kvarteret Krigsmanskassan i centrala Djurgårdsstaden tidigare hette kvarteret Kyrkogården och var en begravningsplats för sjömän och pestsjuka.

Och mitt i allt detta ligger Dödgrävarens hus, en liten rödfärgad enrumsstuga från 1770-talet. Denna bod, som en gång i tiden användes för att förvara lik, är byggd i tjock gråsten för att hålla den rätta, svala temperaturen.

När grävarbeten pågår i kvarteret händer det fortfarande att man stöter på benbitar och dödskallar.

Frågan: Visste du att står på en ödekyrkogård?

Jasmin Salih och Michelle Sjölander, medarbetare på Gröna Lund. – Det hade vi ingen aning om, så det var rätt sjukt att höra faktiskt. Lite obehagligt också, att man har byggt vägar rakt över gravarna. Men med Halloween-temat på Gröna Lund känns det nästan passande. Det är en intressant fakta som nog inte många känner till, så vi får börja berätta det för folk som går förbi. Vi måste gå och ta en titt på den där likboden sen också.

Mathilda Nilsson

Sofia Allard. – Det förvånar mig inte alls, jag visste redan om det eftersom jag bor här i området. Vi har små gårdar och när man planterar något och gräver lite djupare kan man faktiskt hitta någon skelettdel. Det har hänt mig att jag har hittat små, gamla ben när jag har odlat. Jag vet inte hur gamla de är, men det har ju varit en hel del epidemier här.

Mathilda Nilsson

På tusentals platser

Stockholms län är fullt av ödekyrkogårdar och gravfält. Enligt en lista från nyhetsbyrån Newsworthy finns över 2 000 övergivna gravplatser utspridda i länet. Tolv ödekyrkogårdar ligger mitt i Stockholms stad, och av dessa är fem knutna till epidemier som pest och kolera.

– Stockholm har ju exploderat under de senaste 150 åren. Tidigare var det mesta betes- och jordbruksmarker och då var de här platserna lämpliga att lägga begravningsplatserna på, säger Ny Björn Gustafsson, arkeolog på Riksantikvarieämbetet.

I och med samhällsutvecklingen har flera av dem hamnat mitt i stan och förvandlats till parker och grönområden, förklarar han.

Anonyma massgravar

När det gäller pest- och kolerakyrkogårdar så anlades de ofta i hast när epidemierna skördade människoliv under 1700- och 1800-talet. Det har inte funnits gravstenar på de utpekade platserna, utan det har snarare varit massgravar, förklarar Ny Björn Gustafsson.

– Man ska inte tänka att det har varit begravningsplatser med stora monument. Det kan i bästa fall ha funnits träkors och de ruttnar och rasar omkull och då blir platserna helt anonyma.

Eftersom människor har flyttat till och från Stockholm genom århundradena, har man troligtvis inte hållit koll på alla gravplatser. Många av de som en gång begravdes där har helt enkelt fallit i glömska.

– Har platserna inte rapporterats in, så finns de inte med i dagens register. Det här är inte en fullständig lista på något sätt.

Så nästa gång du strosar genom en grön park i Stockholm, eller gräver i din trädgård – titta nedåt. Du vet aldrig vad, eller vem, som vilar under ytan.