På 1960-talet byggdes tre så kallade bananhus i Upplands Väsby. Långa, sammanhängande huskroppar med hyreslägenheter.

Alla tre ligger i Runby och kallas i folkmun Lamellen, Långbågen och Bananen.

Under samma tidsperiod byggdes liknande hus på flera andra platser i Stockholm.

Long time, no see. Björn och Ingegerd Peterson är tillbaka vid sin första lägenhet i Lamellen på Trädgårdsvägen 4 (Nu 6).

Johannes Äng

Vi har försökt reda ut varför arkitekterna gick bananas över böjda kåkar, eller långbågar som är det korrekta namnet.

Och varför blev det en grupp långbågar just i Runby?

Klas Lundkvist, Upplands Väsby hembygdsförening, vet att berätta.

Det började i samband med att Upplands Väsby blev en enda kommun för 72 år sedan.

Lamellen på Hagvägen.

Johannes Äng

Ny stadsplan 1952

1952 upprättas stadsplanen för Runby av Vattenbyggnadsbyrån/VBB under ledning av chefsarkitekt Sune Lindström.

– Han stod för en radikal, estetisk uppfattning om arkitektur med stora, förenklade former. De skulle uppfattas från håll och under färd i höga hastigheter, säger Klas Lundkvist.

1958 kommer en ny stadsplan för Runby, signerad Sune Lindström och Gunnar Lindman.

– På plankartan redovisas två långbågar. Här ser man att långbågarna ersätter en serie av fristående byggnadskroppar. Plankartan visar också tänkta lägen för kompletterande stjärnhus, bland annat på Nedra Runbys gårdstun, det vill säga Hembygdsgården.

Stadsplanen för långbågen på Trädgårdsvägen (Bananen) görs även den av VBB år 1966, signerad Harald Mjöberg och Stina Wåhlin. 

Långbågarna i Upplands Väsby syntes från luften.

Upplands Väsby kommunarkiv

Lindström älskade långbågar

Den som ivrigt förespråkade långbågar i sina planer var VBB:s chefsarkitekt Sune Lindström.

– Han älskade långbågar. 60-talet hade ett mått av storskalighet i arkitekturen. Sune Lindström gjorde även stora projekt i Täby. "Det ska synas från luften också", har han tydligen sagt någon gång, säger Klas Lundkvist.

Han har själv bott i Lamellen, på Hagvägen 13.

Klas Lundkvist, Upplands Väsby hembygdsförening.

Privat

– Jag hyrde en trea i tre år på 1990-talet och trivdes mycket bra. Lägenheterna är väldigt ljusa och öppna åt båda hållen.

Klas Lundkvist berättar att arkitekterna jobbade mycket med ljusförhållanden och planlösningar i alla tre långbågarna i Runby.

– Det var tidens anda till skillnad mot 1940-talets betydligt mindre lägenheter. Det som utmärker dem är hur väl de är inpassade i landskapet och att de vänder sig mot väst–sydväst så att alla balkonger har bra ljus.

Sofia Erlandsson, kommunantikvarie i Upplands Väsby.

Charlotte Arwedsson

Kommunantikvarie Sofia Erlandsson tycker att långbågarna är bra exempel på Upplands Väsbys tradition "med välgestaltade byggnader där man satsat på bra bostäder med hög arkitektonisk kvalitet".

– Områden med bananhus i en del andra kommuner har många våningar och ger från marken ett massivt och monumentalt intryck, medan Väsbys "bananer" håller en mänsklig skala och är väl inpassade i den befintliga terrängen. Från luften däremot är intrycket storslaget och monumentalt, vilket var en viktig aspekt i 1950- och 1960-talets stadsplanering och arkitektur, säger hon.

Långbågarna, Upplands Väsby

Upplands Väsby kommunarkiv/Roland Storms bildarkiv

 Varför byggs det inte sådana hus längre?

 – Jag kan tänka mig att det till viss del har med höga markpriser att göra, att man hellre bygger på höjden än på längden. Sen kan även svårigheten att få ihop trivsamhet med den stora skalan kanske vara bidragande. Den senaste bågen/bananen jag kan komma på som byggts i Sverige är Bofills båge vid Medborgarplatsen på Södermalm. Den byggdes på tidigt 1990-tal i postmodern stil.