Vid ett bord inne på Långbågens gård bakom Runby torg sitter ett gäng grannar och njuter av solen.

Ibland överröstas de av åkgräsklipparen.

Det doftar nyklippt gräs och några gullvivor har just slagit ut. På gården finns både lekplats och tvättstuga.

Alla lägenheter har balkonger i sydväst, för maximal sol, och utsikt över gården.

Anneli Arvidsson har blivit gården trogen hela livet, i december fyller hon 60. Först bodde hon på Hagvägen 61 och så småningom i 53:an.

– Här är så lugnt och fridfullt och bra planerade lägenheter. Finns ingen anledning att flytta, säger hon.

Anneli Arvidsson trivs bra i Långbågen. "Jag älskar min lägenhet", säger hon.

Johannes Äng

Hon berättar om uppväxten på 60- och 70-talet när alla kände alla. Det kryllade av barn och föräldrarna var ofta ute och spelade både fotboll och badminton med alla som ville.

– Det var ett paradis för barnfamiljer. Vi hade gemensamt party på gården, vi dukade långbord och firade midsommar ihop. Man umgicks.

Hon tycker inte det är samma gemenskap längre.

– Folk håller sig för sig själva och stänger dörren om sig. Så här som vi sitter nu på gården ser man knappt några sitta längre.

Sonen Mattias bor också på gården.

Pia Rydell, Mari-Ann Ström, Mattias Arvidsson och Anneli Arvidsson trivs i Långbågen. "Men det var mer gemenskap förr"; säger Anneli som bott här sedan hon föddes. I december fyller hon 60.

Johannes Äng

Även grannarna Pia Rydell och Mari-Ann Ström har bott här länge.

– Här är lugnt och nära till allt, säger Pia.

– Men vi önskar att de rustade upp Runby torg, skriv det, säger Mari-Ann med ett förflutet som politiker i byggnadsnämnden.

Tvåa på Trädgårdsvägen

Ett stenkast bakom Långbågen tronar Bananen. Med sin vita fasad och svarta tak skiljer den sig från tegelhusen på Hagvägen. Huset är byggt som suterräng, med ett ytterligare våningsplan en halv trappa ner.

I december 1965 flyttade Ingegerd och Björn Peterson in i en tvåa på Trädgårdsvägen 4.

Björn och Ingegerd Peterson har inte varit vid sin gamla lägenhet i Bananen på Trädgårdsvägen på många år – trots att de bara flyttat till Runbyvägen.

Johannes Äng

– Det var alldeles nytt, det var väldigt spännande att flytta in där. Vi hyrde en fin tvåa och balkongen gick längs med hela lägenheten, säger Ingegerd.

Förskola fanns på gaveln och även här bodde många barnfamiljer.

– Man träffades och pratade i sandlådan. Det var där man lärde känna varandra.

Efter drygt två år gick flyttlasset – men inte så långt.

– Vi flyttade till Runbyvägen och där har vi bott sedan dess, säger hon med ett skratt.

Ny i Väsby

Vid Lamellen träffar vi Felicia Aronsson, just hemkommen från en mammapromenad. Sonen Kylian, sex veckor, snarkar lite lätt i hängselen.

– Jag bor där uppe, säger hon och pekar på en lägenhet på första våningen.

Hon är från Gävle och har bott i Upplands Väsby med sin sambo i ett år.

– Jag trivs, men jag känner inte så många än. Och jag hade ingen aning om att huset vi bor i heter Lamellen, säger hon och skrattar.

Felicia Aronsson med sonen Kylian är relativt nyinflyttade i Lamellen på Hagvägen. "Jag hade ingen aning om att huset kallades det."

Johannes Äng