När larmen om de första covidfallen kom blev Elin Gustavsson orolig.

– Jag blev jätterädd och orolig att någon i omgivningen skulle få det. Jag isolerade mig mycket för att jag var rädd att smitta någon eller bli smittad.

Hon har dåligt immunförsvar och gjorde allt hon kunde för att skydda sig. Vaccinerade sig, använde handsprit, tvättade händerna ofta, gjorde ärenden när det var lite folk ute. Men det var svårt att undvika smitta i jobbet som väktare. Två gånger blev hon ändå sjuk i hög feber.

Elin Gustavsson, 26, Ekeby

Louise Kristoffersson

Theo Warnström tänkte inte så mycket på de första rapporterna om viruset i januari.

– Det var när vi började ha hemmalektioner på Åva gymnasium som jag påverkades.

Jan Schmidt hade rest med sina vänner till karnevalen i Venedig. Det var i februari och norra Italien klassades som riskområde. Därifrån kom flera av de första fallen.

– Jag kommer livligt ihåg hur det var. Vi blev oroliga för att inte kunna komma hem. Men det gjorde vi.

Jan Schmidt, 68, centrala Vallentuna

Louise Kristoffersson

Linus Karlsson kan ha varit bland de första som fick höra talas om corona.

– Jag är snickare och höll på att renovera ett labb som forskade på covid. De utrymde och började jobba hemifrån tidigt, innan någon annan i Sverige visste om det. Det kan ha varit i december 2019 eller ännu tidigare.

För honom gav pandemin en del gynnsamma konsekvenser.

Linus Karlsson, 34, Näle med sonen Walter som är trött efter förskolan.

Louise Kristoffersson

– Alla skulle ju banta ner kontoren när folk jobbade hemma. Vi fick bygga om många kontor och byggsvängen fick en skjuts samtidigt som vi hade fria ytor att jobba på. Det var toppen. 

Theo Warnström tyckte inte att det var så farligt med distansundervisning. Det var ju skönt att vara hemma. Han gick i ettan på gymnasiet och hade hunnit gå med den nya klassen i en och en halv termin.

– Men efteråt har jag tänkt på att det var jättetråkigt att inte få lära känna alla i klassen. Om inte pandemin kommit hade man kunnat vara mer social.

Theo Warnström och Melissa Remnert, 22, centrala Vallentuna

Louise Kristoffersson

Melissa Remnert gick i skola i stan och bodde varannan vecka hos sin pappa i Norrtälje.

– De veckorna umgicks jag inte med någon efter skolan. Och betygen påverkades. Man var ju bara 15 år och det blev mycket eget ansvar. Jag tror att jag hade fått bättre betyg om vi inte haft pandemin. 

För pensionären Jan Schmidt blev livet inte så förändrat.

– Det var många som hade det mycket värre. Vi begränsade inte vårt umgänge så mycket. Dem vi varit i Italien med visste vi ju redan var vi hade. Annars var vi försiktiga ochi undvek att träffa mina svärföräldrar. Annars tycker jag att det rådde en stämning av att ”det här ska vi fixa”.