Jonas Månsson
Max Laser Edin, 18, Dalénum:
– Man var hemma mycket, och vi hade undervisning på distans. De är klart att det var tråkigt ibland när man inte kunde träffas. I stället umgicks man digitalt. Men jag kunde ändå fortsätta med de idrotter jag höll på med – fotboll och golf. Det var många som började spela golf då. Jag minns även att det blev svår att träffa mor- och farföräldrar och att det var krångligt med munskydden. Särskilt när man har glasögon.
Jonas Månsson
Lena Nordh, 58, Sköndal
– Jag jobbade på Hersby gymnasium även då. Först började folk bli sjuka, och från en dag till en annan packade vi ihop våra saker för distansundervisning. Skolan hade många elever som hade varit på skidresor, flera kom hem från Alperna. Det var ingen irritation mot dem, det var bara att gilla läget. Bekantas föräldrar gick bort och några vänner blev inlagda. Jag minns även hur tomma offentliga miljöer blev. Känslan var surrealistisk.
Jonas Månsson
Rebecca Olgart, 18, Rudboda
– Det var annorlunda med mycket restriktioner och skolan blev på distans. Jag var sjuk till och från och mycket isolerad. Att sitta hemma och ha lektioner var inte helt lätt som 13-åring. Det var svårt att hålla fokus.
Vi fick från en dag till en annan packa ihop våra saker för distansundervisning.
Jonas Månsson
Kenneth Långström, 71, Lidingö
– Jag minns att jag hade gått i pension och var väldigt glad för det. Restriktionerna gjorde det svårt att träffa min mamma, även om hon bor på Lidingö. Det var jobbigt både för henne och mig. Munskydd var också en utmaning, det var svårt att andas.
Jonas Månsson
Josefine Skoglund, 33, Torsvik
– Jag minns det som lite filmiskt, dystopiskt. Jag pratade med några kollegor och vi sa att ”nu lägger vi ner pennor och datorer och går hem”. Vi slog vad om hur länge det skulle pågå, men var helt fel ute. Någon sa en vecka, någon två veckor och någon drog till med en månad. Sedan satt vi hemma i nästan ett år. Jag blev själv sjuk, även om det var lindrigt. Min mamma fick handla åt mig och jag vinkade från balkongen.
– Mormor och farfar kunde jag inte träffa, som tur var klarade de sig. Men man märkte efter pandemin att folk hade blivit mycket äldre.