Hösten har kommit med besked. Stormen Kirk har just tagit Stockholm i besittning och Åvaån i Tyresö är fyllt till brädden av regnvatten. Trots det är Åke Thudén eld och lågor. Han har hittat en liten, liten signalkräfta. Ett årsyngel.

– Titta! Det här visar hur stort problemet är. Jag har väntat länge på att få upp en.

Sedan några veckor tillbaka är han och Mertsi Nyman här tre dagar i veckan. 50 mjärdar, burar för att fånga kräftor, ska dras upp och kontrolleras.

Hittills har de fått runt 250 kilo kräftor. Över 8000 stycken.

– Första dagen fångade vi 1700 stycken. Då förstod vi omfattningen, säger Mertsi Nyman.

Trots sin ringa längd på en och en halv kilometer är Åvaån, som delvis rinner genom Tyresta nationalpark, ett av Stockholms viktigaste vattendrag för havsöring. Under de senaste 40 åren har stammen härifrån använts för avel vid odling som satts ut bland annat i Stockholms ström och direkt i skärgården.

Trippelt hot mot öringen

Men läget är kritiskt för fisken. I våras hittades bara fem smolt, som de unga havsöringarna kallas, i fällan vid räknestationen. Desto fler invasiva signalkräftor hittades: runt 1100.

– Det här är ett enormt problem på många platser i Sverige, som inte har uppmärksammats än. Nu försöker vi sprida budskapet. Vi står här och ringer i vällingklockan, det brinner för fan!, säger Åke Thudén.

Utöver problem orsakade av klimatförändringar, som ändrad vattennivå och ökad torka, behöver havsöringen ta sig förbi trippla hot på sin väg ut till havet. Signalkräftan äter upp både rom och yngel, och av de fiskar som lyckas ta sig vidare slutar många upp som lunch för mellanskarven eller sälen.

Och signalkräftorna blir fler. När Åke Thudén, som har många års erfarenhet av fiskevård och frågor kopplade till fiskenäringen, fick nys om vårens upptäckt kontaktade han Stockholms stads fiskevård, som genast kontaktade länsstyrelsen. Kort därefter beviljades tillstånd att genomföra de nödvändiga åtgärderna, att fiska upp kräftorna.

De räknar även antalet smolt och andra fiskar som tagit sig in i mjärdarna.

– Länsstyrelsen reagerade direkt när de uppmärksammades på det här. Ingen har haft koll, säger Åke Thudén.

Flera hundra på ett par timmar

Mjärdarna är utplacerade längs med Åvaån. På ett ställe är vattennivån i dag så hög att Åke Thudén får balansera på stenar med hjälp av sin käpp för att komma över.

Om inte signalkräftorna försvinner från ån kommer havsöringen att helt slås ut. Det är Åke Thudéns rädsla. På Gålö, där han och Mertsi Nyman båda spenderar somrarna i sina husvagnar, är fisken borta sedan länge.

– Och vad är en levande skärgård utan fisk? Inte levande i alla fall, säger han.

Efter ett par timmar börjar leran och vätan ta sig in även innanför den mest regntäta av rockar. Åke Thudén, Mertsi Nyman och naturvårdaren Magnus Zetterström fått ihop flera hundra små kräftor på en timme. Men halva ån ska fortfarande kollas och gänget tror att minst lika mycket finns att hitta.

Att fly regnet och återuppta arbetet en annan dag är inte ett alternativ.

– Jag har fiskat hela livet och vill att även mina barnbarnsbarn ska ha den möjligheten, säger Åke Thudén.