Det är visserligen inget nationellt riksintresse – men oavsett är Järvafältet en plats med stort historiskt värde.
Stora delar av fältet – med Rinkeby, Tensta och Hjulsta på ena sidan och Kista, Husby och Akalla på andra – är ett så kallat kulturreservat, vilket innebär att det klassas som en värdefull kulturpräglad plats som ska skyddas och bevaras.
– Järvafältet är unikt i sitt slag på många sätt, just eftersom det är så välbevarat, säger Jocke Arfvidsson, Akallabo sedan drygt 40 år tillbaka och aktiv inom både Norra Järva hembygdsförening och Spånga hembygdsgille.
Jocke Arfvidsson har bott i Akalla i över 40 år.
Stefan Källstigen
Platsen konserverades
Under bronsåldern var här skärgårdslandskap. När vattnet sedan sjunkit undan passade marken perfekt för jordbruk, och fick så vara under flera hundra års tid.
Flera gårdar uppfördes på fältet. Kista gård, Hästa gård, Eggeby gård, Husby gård, Ärvinge gård, Granby gård och Akalla by omfattar alla byggnader som byggdes på 1600-, 1700- eller 1800-tal, med anor än längre tillbaka.
– Här bedrev bönderna jordbruk helt ostört fram till 1905. Då behövde försvaret rusta, och fältet blev militärt övningsfält och var det fram till 70-talet, berättar Jocke Arfvidsson.
Medan andra områden exploaterades under de kommande åren fick stora delar av Järvafältet tack vare militärens närvaro stå obebyggt.
– Det gör att väldigt mycket av det gamla finns kvar, det är konserverat kan man säga. Det finns massor av fornminnen, över tusen år gamla. Framför allt är det gravar, en del riktigt gamla husplatåer och ett antal runstenar, som skrevs för ungefär tusen år sedan. Det är som ett brev från vikingarna till oss.
Humlen växer
Vissa lämningar är mer kända än andra. Vid fältets nordvästra delar, precis intill Järva discgolfpark, finns en gammal husgrund, resterna av den gamla gården Kolkärr från medeltiden.
– Det här är det inte många som känner till. Här har vi massor av tegelskärvor. Det är alltså skorstenen, som fortfarande ligger kvar, spisröse kallas det, visar Jocke Arfvidsson.
Delar av Kolkärrs gamla skorsten från 1400-talet.
Stefan Källstigen
Runt omkring ruinen växer humle – något som också visar sig ha en historisk koppling.
– Det fanns en lag från någon gång på 1400-talet fram till 1860, som sa att varje bonde skulle odla humle. Det är den enda gröda i Sverige som det faktiskt funnits lag på att odla. Humle användes för att krydda öl. Det är även desinficerande, och eftersom man ofta gjorde öl på dåligt vatten var det nödvändigt. Att den växer här är ytterligare ett tydligt tecken på platsens historia.
Att humle växer på en plats kan ha en historisk koppling.
Stefan Källstigen