Ett dovt ylande hörs genom Kerstin Hagmans köksfönster från bygget av Sickla stationshus, 79 meter bort. Alphyddan är sällan tyst.

– I natt har det vinit som i ett spökhus i huset där det inte finns fönster. Men de värsta ljuden är när de pålar: dong-dong-dong. Sedan är det svetslågor och i början var det mycket sprängningar. Men det är vi vana vid här i Alphyddan. De sprängde ju under oss när de skulle göra Söderleden. Då började de klockan sju på morgonen, men det är 20 år sedan minst.

Frånsett en kortare utflykt till stan under ungdomsåren har hon bott i Alphyddan i hela sitt liv. Hennes rötter till platsen går ända tillbaka till 1800-talet.

Kerstin Hagmans släktingar utanför Villa Alphyddan som byggdes på ängen vid Svindersviken av hennes farfars far 1850-talet. Villan finns inte längre kvar.

Kerstin Hagmans släktingar utanför Villa Alphyddan som byggdes på ängen vid Svindersviken av hennes farfars far 1850-talet. Villan finns inte längre kvar.

Privat

Sålde till kommunen

Hennes farfars far, ingenjör Frans Oskar Hagman, var disponent vid Krooks Petroleum och byggde på 1850-talet en trävilla på ängen vid Svindersviken som han kallade Alphyddan.

Familjen ägde marken i dagens Alphyddan och sålde den 1947 till Nacka kommun för 550 000 kronor. På 1960-talet byggdes här 700 lägenheter i hus med uppåt 15 våningar.

Kerstin Hagman bor på sjunde våningen och fotograferar utvecklingen med mobil och surfplatta.

– Jag är jätteintresserad av att följa historien och utvecklingen på den platsen där jag lever. När jag tittar ut kan jag se min pappa och hans syskon leka på berget. Jag undrar hur de ska gå för mina barnbarn som växer upp i Nacka och får åka tunnelbana ifrån Nacka.

Kerstin Hagmans bild på Sickla stationshus i dimma har fått över 300 reaktioner på Facebook.

Kerstin Hagmans bild på Sickla stationshus i dimma har fått över 300 reaktioner på Facebook.

Kerstin Hagman

”Bygger högt”

En man med blå bygghjälm, neongul jacka och byxor lyfter upp en kabel i en grusgrop vid Värmdövägen. Bilden tog Kerstin Hagman den 3 juni 2018, ett år och nio månader innan bygget av stationshuset i Sickla påbörjades.

I september 2020 står orangeklädda män och tittar på en grävmaskin som kör runt i gropen. Markarbetet har börjat men ingen kan ana att det fyra år senare ska torna upp ett höghus med 25 våningar.

Den 6 september publicerade hon bilden i Facebookgruppen Aktuella händelser Nacka och fick över 300 reaktioner – både glada och ledsna, och 176 kommentarer.

”En både gestaltningsmässigt ståtlig och viktig byggnad i det som kommer att bli en av Nackas absolut viktigaste kollektivtrafiknoder”, skriver kommunalrådet Johan Krogh (C).

Den 28 september 2020 hade markarbetet påbörjats men stationshuset skymde inte solen.

Den 28 september 2020 hade markarbetet påbörjats men stationshuset skymde inte solen.

Kerstin Hagman

En annan person är mer tveksam.

”Gillar att man bygger högt. Det är bra. Synd att man precis som vid Forumrondellen fortsätter med arkitektur från Sovjet”, skriver en person.

Andra ännu tveksammare.

”Hur mycket av förfulning och förtätning hade vi sluppit om vi nöjt oss utan t-bana? I vems intresse görs allt detta?”

”Väldigt ful brun färg”

Kerstin Hagman skriver sällan vad hon tycker om motiven hon fotograferar. Ibland skriver hon inte ens någon bildtext. Men hon har mycket synpunkter på stationshuset i Sickla.

– Det är en väldigt ful brun färg. Om det är cortenplåt eller något brunt material, men fult är det i alla fall. Sedan skymmer det solen en halvtimme från klockan elva varje dag. De hade ju kunnat lägga det ner så att det hade blivit ett låghus. Min farfars far skulle rotera i sin grav om han såg det här.

En del av henne ser också fram emot att stationshuset blir klart nästa år.

– Jag ska ta en bild på mig själv när jag sitter i skybaren med en drink. Det verkar ju bli mycket grönytor i huset och skybars tycker jag är kul.

Tror du att du blir du bjuden på en drink efter allt byggkaos?

– Ja, det hoppas jag verkligen.