– Man har fått en mörkare bild av samhället. Att höra sin dotter på videosamtal när ens hus sprängs kommer aldrig någonsin försvinna, det är det värsta jag upplevt. Men att som brottsoffer bli trampad på, rent ut sagt, är det som man dagligen tvingas brottas med, säger Joakim, som bor i samma radhuslänga som paret Anette och Pär.

Ser ut som fasadrenovering

Det ser ut som att fasadrenoveringar genomförs längs radhuskropparna inne i ett av kvarteren på Lingonrisgränd i Hässelby norra villastad. Byggarbetare rusar fram och tillbaka mellan tomterna. Mindre lastbilar kommer och kör. I själva verket är det radhus som byggs upp efter ett av de allvarligaste sprängdåden någonsin i Stockholm.

Den forensiska analysen visar att det användes hela 15 kilo dynamit i dådet, vid andra sprängdåd brukar det enligt åklagaren Alexandra Bittner röra sig om ett eller två kilon.

Pär, Joakim och Anette utanför sina gamla radhus på Lingonrisgränd i Hässelby norra villastad.

Stefan Källstigen

Tre små barn fanns i attackerade huset

Fem personer, varav tre små barn, befann sig i det angripna huset när explosionen skedde. En person skadades och det fanns en stor fara för att en eller flera av dem skulle mista livet.

Rättegången pågår just nu och den avslutas till nyårshelgen. Åtta åtalade personer misstänks ligga bakom sprängningen. Joakims dotter hörs bland annat som vittne.

– Socialtjänsten kom aldrig hit överhuvudtaget. De kom efter någon dag och knackade dörr och frågade hur det var. Eh, vi hade ju inte våra hus kvar ens. Någon kontaktperson har vi aldrig fått, säger Joakim.

Radhusområdet har varit avstängt för renoveringar sedan sprängningen 16 mars.

Stefan Källstigen

Tvingades själva ordna med allting

Sedan sprängningen natten den 16 mars och fram tills i dag har stödet från myndigheter och lokalsamhälle varit obefintligt, menar de drabbade. Yrvaket tvingades de själva börja ordna boende, psykosocialt stöd, psykolog- och läkarhjälp den 16 mars.

Joakim och Anette besökte Hässelby-Vällingby stadsdelsnämnd redan i april.

– Lokalpolitikerna där kommer aldrig glömma det mötet. Jag satt mest och grät, men vi fick nog fram hur besvikna vi var på stödet. Vi tycker det är skamligt hur vi blivit bemötta av samhället, berättar Anette.

Anette tittar på renoveringen av sitt gamla radhus.

Stefan Källstigen

Varit i kontakt med Strömmer (M)

Trots besöken på stadsdelsnämndens möten har stödet inte ökat för de drabbade på Lingonrisgränd, men man tror att deras fall kan hjälpa framtida brottsoffer. Bland annat har justitieminister Gunnar Strömmer (M) besökt de drabbade i radhusområdet och konstaterat att bristerna måste åtgärdas.

Även om Pär, Anette och Joakim äntligen kan se att deras radhus är på väg att byggas upp kommer sprängningen leva med dem resten av sina liv.

Knappt hälften av de skadade husen har evakuerats

– Man slussas tillbaka när man är, det är en jobbig känsla. När jag sprang ner från ovanvåningen såg jag hur hela köket totalförstörts. Jag hade 112 i luren och hon frågade om jag kunde beskriva skadorna. Som en krigszon, sade jag. Allt är förstört, berättar Anette.

Åklagaren har klargjort att en person som är anhörig till en aktör i ett kriminellt nätverk bodde i radhuset på Lingonrisgränd vid tiden för sprängningen. Av de 60 drabbade husen i kvarteret har knappt hälften tvingats evakueras efter dådet.

Aldrig någon mer jul här

Hela fasader blåstes ut, husen skakade, bodarna på tomternas framsidor totalförstördes, ytterdörrar försvann, gavlar trycktes ut, skärmtak föll ner, takpannor hoppade bort. Våningar riskerade rasa. Bråte blockerade folk från att komma ut.

Stefan Källstigen

Helgerna är här. Men några fler mellandagar hemma på Lingonrisgränd blir det inte för Pär och Anette.

– Jag får ont i magen av att komma hit. Man blir illamående. Vi kommer aldrig flytta tillbaka, säger Pär.

Han och Anette fick efter en hel del kamp mot försäkringsbolaget hjälp till en evakueringslägenhet i en annan kommun och har gjort klart med ny bostad i en kommun i norra Stockholm till hösten 2024.

Hela väggen trycktes ut

Sprängladdningen ledde till att hela väggen i parets 17-åriga dotters sovrum tryckes ut, sängen flyttades en meter, glasrutorna krossades.

– Att hon lever känns som ett under, säger Anette.

Joakim har inget val. Han och dottern måste flytta tillbaka från evakeringsbostaden, hur dubbla känslor de än har.

Stefan Källstigen

– Jag äger huset, har lån och har inga pengar att köpa nytt boende för.

Ökad misstänksamhet

När vi frågar hur sprängningen påverkar dem, menar alla att otryggheten och misstänksamheten ökat.

– Vi kommer alltid bära med oss detta. Jag har fått svårare att lita på människor, får fördomar, säger Anette.

Joakim menar att förtroendet för samhället är som bortblåst.

– Känslorna av övergivenhet, den totala utsattheten, nonchalansen, arrogansen från samhället och myndigheter mot oss från dag 1. Och detta när du fått ditt liv förstört. Det tar på en fruktansvärt mycket, säger Joakim.