Masthugget

Visst, ett fåtal singelsläpp har det blivit under åren som gått sedan debuten, men ändå – varför denna väntan?

– Haha, ja det kan man undra. Jag hade nog kunnat släppa mer musik än vad jag gjort under de senaste åren, men det handlar delvis om lust och inte minst att bitarna ska falla på plats. Samtidigt kan jag känna att det är lite läskigt att släppa saker, lite sårbart och så, men just nu känns det bara väldigt kul!

Litar på magkänslan

Albumet "En värld att ligga vaken i" släpps på nystartade Göteborgsbolaget Knippla Records och består av likar delar hemmainspelningar och låtar som blivit till under sessions på besök i kompisars olika studios under några års tid.

– Låtarna är lite som ett collage, och även om de är skapade utspritt över en längre tid så finns det ändå en samhörighet. En eklektisk stil!

Maja Gödicke – albumaktuell för första gången på 8 år.

Pressbild

Och i centrum står som vanligt Majas existentiella texter. 

– Jag älskar att skriva texter och vågar lita på min magkänsla, det är nog närmast det som styr när jag skriver. För mig är texterna kroppen och skelettet, musikproduktionen är kläderna man klär på, vissa har en svart kostym, andra en glittrig kjol.

Det samma kan utan tvekan sägas om hela albumets produktion. Låtarna spretar fantastiskt trevligt, från grusig lo-fi och lyxiga poplandskap, minimalistisk synth över akustiska gitarrer till rena pianokupletter. Allt utan att någonsin tappa den musikaliskt röda tråden som ofrånkomligt gör att det låter Maja Gödicke.

Hur lyckas du med det?

– Mitt personliga uttryck är kanske inte alltid så rationellt. Jag lyssnar på väldigt många olika typer av musik och känner inte behovet att koppla det jag gör till ett specifikt uttryck eller tvinga mig själv att hålla mig till en genre. Jag litar fullt ut på att mitt uttryck finns i den där spretigheten jag serverar. Sedan är det upp till lyssnarna att hitta den röda tråden.

– Det är en balansgång jag går, och det är precis den balansgången "En värld att ligga vaken i" befinner sig på.

Intensiv miniturné

Hon skyller mer än gärna sin egen musikaliska egenhet på en tidlös ikon. 

– Vi hade en samlingsplatta med David Bowie hemma när jag växte upp, det var den skiva jag lyssnade på mest och jag var helt fascinerad. Ingen låt var den andra lik, han växlade genre när han kände för det och det har satt sina spår. För mig är det inte rätt väg att gå att tänka att "nu ska jag göra en platta som låter så här". Det funkar inte så.

Härnäst väntar en kort, men intensiv miniturné som landar på Kulturhuset Oceanens scen lördag 16 mars.