Vid 90 års ålder släpade Marianne Börje en stor skylt till riksdagshuset. Skylten hade hon målat själv, för att uppmana till att stoppa kalhyggen oJch ta hand om skogarna. Det var året hon startade sin resa inom politiken.

– Jag tänder till och har blivit argare på äldre dagar. Klimatet är en livshotande fråga – något alla som lyssnar, och inte är vetenskapsmotståndare, kan begripa, säger hon.

I år kandiderar hon till EU-valet för Klimatalliansen. Ett litet parti som har runt tusen medlemmar och som enbart fokus på klimatkrisen. I övrigt ska partiet inte vara ideologiskt utan välkomnar alla som tycker att klimatfrågan kräver tuffare tag.

Klimatalliansen vill bland annat ta bort alla köttsubventioner och införa subventioner för omställningen av energisystemet.

– Vi hoppas få in någon i parlamentet som kan bli en blåslampa i häcken på de andra. Det är brådskande att sänka utsläppen, och en del länder motsätter sig den förändring som måste ske, säger Marianne Börje.

Ni är ett litet parti som troligtvis inte tillräckligt med mandat i valet. Ser du det ändå som en möjlighet att flytta till Bryssel?

– Det finns många som är yngre och kraftfullare än jag. Däremot är jag ett lockbete – folk blir nyfikna när de ser att en gamling ställer upp. Jag har också en förmåga att tala och entusiasmera.

Hon uppmanades att engagera sig i partiet av kandidaten Stefan B Nilsson, tidigare ledamot i riksdagen, som är tacksam att ha henne med på tåget.

– Marianne är en fantastisk eldsjäl med mycket kunskaper och hon är en duktig kommunikatör. Det är häftigt att hon är med oss, säger han.

Både huvudet och hängivelsen bär för Marianne, men kroppen skulle inte orka en flytt till Bryssel. Att dela ut valsedlar kan också vara krävande.

– Men jag är gammelmormor vilket är ett starkt motiv för mig. Lucas fyller fyra år och han är helt otrolig. Jag har gråtit många tårar för honom, när jag tänker på utmaningarna för klimatet.

Marianne Börje ihop med sin dotterdotters son Lucas.

Privat

Sorgen finns där även när hon åker till landet där hon tillbringat stora delar av sin uppväxt. Värmen och torkan har förstört förutsättningarna för många växter och en rad olika arter har försvunnit.

Marianne har under många år arbetat i medievärlden, främst på SVT men även på Bonniers förlag.

– Genom att jobba i en kokande nyhetsgryta, och tack vare mitt husorgan Dagens Nyheter, har jag sugit in allt som händer.

Flyttar larver

Med sin förmåga att hålla brandtal blev hon tvungen att göra sin röst hörd.

– Jag drömmer om att få tala i riksdagen. Den storslagna naturen är kraften i mitt engagemang. Jag har alltid flyttat på larverna för att hjälpa dem över vägen.

Marianne lägger russin på sitt fönsterbleck i Larsberg så att koltrastarna kommer på besök.

– De sjunger och jag svarar. Jag kan härma tonen ganska precist. Jag har haft fåglar både på huvudet och på fötterna.

Hur är det att engagera sig ideellt som 92-åring?

– Oerhört roligt och stimulerande. Jag hade kunnat säga att livet vore urtrist om jag inte hade det här, fast det vore det ju inte. För jag är så positiv. Förutom när det gäller klimatet.

Privat