Camilla Sundqvist är redan på gång med nästa roman. Till och med titeln är klar. ”Astrid” ger en fingervisning om att läsarna får fortsätta på den resan som debutromanen ”Astrid, Ingrid och Wararat” gett med de tre huvudkaraktärerna.

– Jag planerade den rätt tidigt, att jag ville göra det till en bokserie.

Jo, Camilla Sundqvist har fått blodad tand av skrivandet. Så har plötsligt skrivandet blivit ett kall för sjuksköterskan.

– Jag är förvånad över hur mycket jag behöver skrivandet. Det är lite som meditation för mig, eller som yoga för andra, säger hon som vill vara frekvent i skrivandet.

– Ja, ibland går jag upp tidigt, för jag har som tur är en familj som alla är sjusovare.

Valde Göteborg

1998 kom Camilla Sundqvist till Göteborg från Örebro för att studera till sjuksköterska.

– Många från Örebro väljer ju Stockholm. Men nu är det är snart 25 år sedan jag flyttade hit. Jag känner mig inte som någon örebroare, mer som en göteborgska. Jag har ju stannat kvar, säger hon glad över valet som gav rikets andra stad.

Nu är hon etablerad i Göteborg och har gjort karriär här samtidigt som hon bildade familj, separerade och började om i en ny relation.

– Jag jobbade kliniskt som sjuksköterska fram till 2005. Då hade jag också fött barn, 2003 och 2004. Så läste jag till barn- och ungdomssköterska med syfte att jobba inom öppenvården, för jag ville ha ordinarie arbetstider. Så när jag var klar 2007 jobbade jag som skolsyster i tre år. Det var en helt annan upp-levelse av sjukvården.

2010 fick hon ett övergripande ansvar för skolsköterskor i Västra Hisingen. Ett jobb hon hade fram till 2017.

– Det var ju under en period när det var stor inflyttning av världsmedborgare där vi fick välkomna dem till Biskopsgården. Vi fick jobba mycket mot hedersvåld, förtryck och med värdegrunder och om jämställdhet.

Det har blivit ett engagemang som gett henne nya arbetsuppgifter med våld i nära relationer för Västra Götalandsregionen.

Stormat vidare

Camilla Sundqvist har stormat vidare i karriären och har skrivit sina väl valda rapporter.

– Ja, som byråkrat har det blivit så. Så när jag började skriva skönlitterärt 2019 tänkte jag att det här kan jag. Men då jag redigerade min texter skrattade jag högt. Det stack verkligen ut att jag skrev byråkratsvenska med en speciellt ordföljd. Det var inte alls skönlitterärt. Jag fick skriva om.

När hon sedan fick napp med manuset till ”Astrid, Ingrid och Wararat” fick hon också en redaktör att bolla sina texter med.

– För mig var det bara wow! Redaktörer är ju experter på skrivande, att se vad som är bra och vad man behöva tillföra. Det vara bara att vara ödmjuk inför det.

Kai Martin