Att kollektivboende skulle vara förknippat med mossiga 70-talsideal kan inte vara mer fel.
Det menar medlemmarna i den kooperativa hyresrättsföreningen Högsboet, som tvärtom ser sig som pionjärer för framtidens boendeform.
Till våren ska deras kollektivhus, som Familjebostäder bygger på Riksdalersgatan i Högsbo, stå färdig – den tredje bogemenskapen på samma gata.
Konceptet innebär att hyresgästerna i de totalt 31 lägenheterna nyttjar gemensamma ytor och kan dela på hushållssysslor som matlagning, disk och trädgårdsarbete. Samtidigt har alla sin egen lägenhet.
Förebygga problem
För Finn Hellman, sociologistudent och frilansjournalist, har tanken på att bo kollektivt funnits med ända sedan tonåren.
– Sedan gillar jag tanken om det kollektiva rent politiskt. Det är ett väldigt resursslöseri så som vi bor och lever idag där alla står och rör i varsin gryta och lägger in varsin tvättmaskin.
Han menar också att samhällsproblem som ensamhet, men även missbruk och våld i nära relationer, kan förebyggas med fler personer runt omkring.
Vardagsgemenskap
Håkan Pettersson, trädgårdsmästare, håller med om att den kollektiva boendeformen ligger i tiden.
– Jag ser det som framtiden på något sätt. I Danmark till exempel har man kommit ännu längre i byggandet av bogemenskaper.
För sångerskan Elin Lutecki, som kommer att flytta in i kollektivhuset med man och två små barn, är det framför allt gemenskapen som lockar.
– Vi kände att ensamheten är så inbyggd i svensk kultur och tyckte att det här lät spännande – att ha sitt eget men samtidigt nära till en vardagsgemenskap, inte minst för barnen som får fler lekkompisar.
Kommit och gått
Även Lotta Eklund, som jobbar med författarutbildning och är ordförande i föreningen, lockas av den sociala samvaron.
– Jag har bott själv i många år och har inga egna barn och barnbarn. Därför ser jag mycket fram emot att få lära känna barnen i huset och kunna hjälpa till där det behövs.
Efter semestern ska alla slutgiltiga kontrakt vara skrivna och eftersom fortfarande en fjärdedel av lägenheterna står tomma söker föreningen nu fler medlemmar.
– Det är många som kommit och gått under de nästan tio år som föreningen funnits och nu behövs det många på sluttampen, säger Lotta Eklund.
