Det har nyss regnat, fukten är tung i luften uppe på Högdalstopparna. Där trivs jättelokan – en växt som är klassad som en invasiv främmande art och är med på EU:s lista över sådana.

Två personer från entreprenören Etni har precis börjat arbeta med att bekämpa växten, men det ska bli fler. Arbetsledaren Peter Karlsson är på plats på Högdalstopparna för första gången när Mitt i träffar honom.

– Jättelokan finns här i ännu större omfattning än vad vi hade trott, jag fick en chock! Så vi behöver tio personer till som jobbar, säger han.

Peter Karlsson är arbetsledare på entreprenören Etni.

Mimmi Epstein

Jättelokans växtsaft kan, i kombination med solljus, orsaka svåra blåsor på huden.

– Man får behandla det som brännskador. Det är full skyddsutrustning som gäller när man arbetar med det här, säger Peter Karlsson, som själv aldrig har bränt sig på en jätteloka.

Egentligen är det i senaste laget att börja bekämpa den invasiva växten nu, helst skulle arbetet ha startat i maj. Men Stockholms stads upphandling blev klar först i juni.

– Man vill undvika att de börjar blomma, som de gör nu. Då sprider de sig snabbt. Varje växt kan ha upp till 50 000 frön, och de kan ligga kvar i tio år, säger Peter Karlsson.

Störst bestånd

Han har svårt att uppskatta hur stora områden med jätteloka som det handlar om på Högdalstopparna.

– Det är definitivt den plats i Stockholm som har det största beståndet. Men vi har inte hunnit kolla överallt än, det är ju en rätt otillgänglig terräng.

För att ta bort jättelokan använder entreprenören bland annat en klassisk lie.

– Först plockar man blomställningen och trär över en påse. Sedan skär man med en rundskärare eller lie och låter växten ligga kvar, om den inte finns precis i anslutning till en stig. Efter ett par dagar torkar den, säger Peter Karlsson.

Det är bladens saft som orsakar blåsor som går att likna vid brännskador.

Mimmi Epstein

Men det finns en mer effektiv metod än den manuella.

– Då använder man ett spjut med hett vatten som man sticker ner för att koka tillväxtpunkten, efteråt sprutar man hett vatten på bladen. Då dör lokan. Men metoden är dubbelt så dyr, säger Peter Karlsson, som försiktigt uppskattar att jättelokan är borta från Högdalstopparna om någon månad.

Tidigare har mörka får, som tål jättelokans saft, betat på Högdalstopparna, bland annat i syfte att bekämpa växten.

– Problemet med den metoden är att fröerna blir kvar, säger Peter Karlsson.