Anundsstenen står högt framför den nyplanterade ängen med vildblommor vid S:t Lars kyrkoruin. Framdukat är fransk cider, salta pinnar och chips. Idag ska nämligen stenen få sig en renovering, eller en så kallad "runovering". Runstenen kommer få ny färg i de inristade skårorna.

– Runstenar kan berätta mycket. Det är lite skojigt att du faktiskt kan gå fram och läsa en text som skrevs för tusen år sedan. Det är fantastiskt att en sån här sak finns kvar, säger Magnus Källström, runolog vid Runverket på Riksantikvarieämbetet.

Efter en rengörning för att få bort alger och lava är det svårt att tyda vad Anund från 1000-talet en gång i tiden låtit rista in. Men för Magnus Källström är det ingen utmaning.

– Nej, det är ju ganska tydligt. Där man ser att det lyser lite vitare är runorna.

En åskådare har klivit närmare stenen medan Magnus Källström pekar på runorna. Hon tycker ändå inte det är så lätt att tyda vad som är inristat.

Med drygt 30 kända runstenar är Sigtuna en av de kommuner i Sverige där det finns flest runstenar.

Rebecca Folkesson

Med lite övning kan man faktiskt begripa sig på vad det står. Flera av de runsvenska orden är rätt lika de vi använder idag.

– Här står det reisa. Det är ordet resa, och det är ju ganska lätt att känna igen.

Runstenen hittades i november 1953 och låg då som en byggsten till den gamla mur som sträckt sig runt kyrkoruinen.

– Det är därför den har lite sprickor här och var. Den har legat klämd i muren tills den hittades. Men det är också det som skyddat runorna, berättar Magnus Källström.

Bildtext: Runolog Magnus Källström fyller i runorna med en särskild oljefärg som förhoppningvis ska hålla i 20 år framöver.

Tove Herrmansson

På plats för guidad tur runt staden och dess runstenar är Ann-Sofi Jönsson, guide på Sigtuna guideförening.

– Det är väldigt speciellt för just Sigtuna med så tillgängliga runstenar. Det är en viktig del av stadens historia. Vi säger ju att det är Sveriges första stad som grundades på 970-talet.

Varför är det viktigt att renovera den här stenen?

– Det är en runsten som nästan alla besökare ser och väldigt många är intresserade av runstenar. Sen är det viktigt för kulturarvet när man kan man se hur och vad man skrev för 1000 år sen.

Finns det planer på att restaurera fler runstenar?

– Ja, vi hoppas väl att alla ska få ett lyft till slut. Bland annat den andra runstenen där vid St: Lars. Vi börjar med den här och så hoppas jag att det går vidare, säger Ann-Sofi Jönsson.

Renoveringen tar ungefär två timmar och på plats har det samlats en stor publik. De utställda stolarna tog snabbt slut och det blev ståplats för resten.

Tove Hermansson

Oftast är det en person eller några personer som har rest runstenen till minne av en nära släkting. Men Anundsstenen är speciell, den är nämligen rest av Anund själv.

– Det kan vara att han inte hade några släktingar och ville ha ett minnesmonument. Det kunde vara att stenen kanske markerade något mer. Han kanske hade gjort någonting viktigt, säger Magnus Källström.

Men vad står det egentligen på stenen?

Jo, på runsvenska står det "Anundr let ræisa stæin þenna at sik kvikvan" som på svenska idag betyder ”Anund lät resa denna sten efter sig själv, medan han levde”.