Det står ett ensamt konstverk mitt på Akalla torg.

Vad som bäst skulle kunna beskrivas som en stor bur i mörkröd metall med vita lakan delvis målade i rött hängande från de övre balkarna, har rört upp många känslor bland Akallaborna.

– Akalla förtjänar något mer än några trasiga lakan och en järnställning. Ica har försvunnit, torget känns helt öde, och så sätter man upp det här. Det finns inte ens en riktig skylt där man kan läsa om vad det är. Det har kommit in hur många som helst till salongen och frågat vad det egentligen är som pågår, många tycker att det känns som ett hån, Akalla monteras ned, säger George Shamoun, som driver frisörsalong vid torget.

Det nya konstverket på torget inifrån.

Emma Löf Hagström

George Shamoun berättar att många kommit in till salongen för att fråga om konstverket.

Mikael Andersson

En del av sommarplatserna

Varje år anlägger staden ett antal sommarplatser runt om i Stockholm. Utvalda torg och gator görs om och utsmyckas med möbler, växter, blommor, konst, aktivitetsytor och annat kul, beroende på plats.

Akalla torg är en av 40 platser som omvandlas i år, och konstverket är en del av det hela.

När Mitt i besöker torget är det bara konstverket i fråga som installerats, men Pia Karlsson, projektledare för Levande Stockholm som ansvarar för sommartorgen, skriver i ett mejl att fler saker ska tillkomma.

"Utöver konstverket kommer vi att ställa ut några bänkbord och några soffor samt även komplettera med några växter", skriver hon.

Ett område med historia

Akallabon Classe Gerkman sitter på en bänk på torget, bara några meter från konstverket. Även han är skeptisk.

– Oavsett om det kommer hit fler kompletterande saker till sommartorget så för just installationen tankarna till död, förtvivlan och ångest, det ser ut som en bur med blodiga, trasiga lakan, säger han.

Han pekar på det minnesmonument som står bara några meter från konstverket, som hedrar den femtonårige pojke som blev ihjälskjuten på platsen för några år sedan.

– Akalla är ett område som upplevt mycket död, kriminalitet och våld. Många människor här har flytt från krig. Det är taktlöst att sätta upp något sådant här just här och utan kontext, oavsett vad tanken bakom själva konstverket är, man måste tänka ett varv längre, säger han.

Classe Gerkman tycker den nya installationen på Akalla torg är problematisk.

Emma Löf Hagström

Inte meningen att angripa

Scannar man en QR-kod som finns på en liten skylt vid konstverket får man upp en text som berättar att det heter "Förvar" och är en gemensam installation av konstnärerna Fatima Moallim och Ida Idaida.

– Det är ett starkt verk, och jag förstår att människor berörs. Jag har pratat med folk som blivit tagit till sig det på ett positivt sätt, men också med personer som snäst åt mig att det är fult. Men jag gör konst just för att beröra människor, jag lägger ingen värdering i det, säger Ida Idaida.

I verket har de två konstnärerna sammanflätat sina konstnärskap, i vilka de båda intresserar sig för hur erfarenheter av trauma kan skapa ett inre behov att barrikadera sig mot omvärlden.

De fick fria tyglar av staden att göra vilken slags installation de ville, berättar Ida Idaida. Hon understryker dock att tanken inte varit att provocera någon.

– Det är klart att det händer något när man ställer verket på ett torg bland människor; platsen förstärker det. Det är alltid ganska riskabelt att jobba i det offentliga rummet, särskilt om man jobbar med känsliga ämnen från början. Tanken med konstverket är inte att angripa människorna i Akalla på något sätt. För oss är det som ett slags sorgespel eller andrum för att man ska kunna se på saker som är svåra, en systerlig omfamning, säger Ida Idaida.

"Förvar" av Fatima Moallim och Ida Idaida.

Emma Löf Hagström

Anpassade ni konstverket efter platsen?

– Vi har vetat om att det ska vara där. Det passar färgmässigt in och det går att läsa in platsen i verket, med de långsmala husen och de små fönstren. Jag förstår att det finns risk för en destruktiv förstärkning och tolkning av verket, framför allt när människor känner att deras torg monterats ned i övrigt, men det finns en öppenhet i att man får möta verk med sina egna erfarenheter. Konstverket är till för de som bor där, men jag kan förstå att man känner att "jag behöver inte ett konstverk, jag behöver en affär", och att det kan bidra till en negativ tolkning.

"Ska väcka känslor"

Stefan Hagdahl är chef på Stockholm konst och ansvarig för konsten som staden ställer ut på offentliga platser. Han säger att han fått många samtal om konstverket, vilket han tycker är bra.

– Konst ska väcka känslor och det är tydligt att det här gör det, jag tycker det är viktigt och spännande, säger han. 

Många vi pratat med tycker att det är ett obehagligt verk, och vissa menar även att man borde satsat på andra slags saker på torget nu när Ica fått stänga och platsen blivit mer öde. Vad anser du om det?

– Jag förstår tanken, man vill ha roliga och lättsamma saker. Men konst ska ju inte bara vara det. Det är jätteviktigt att satsa på Akalla, och varför ska inte Akalla få ett sådant här konstverk egentligen? Man ska inte underskatta publiken, säger Stefan Hagdahl.

Akallabor om konstverket

Kristina Bah, Akallabo.

Emma Löf Hagström

Kristina Bah:

– Det är pengar som hade kunnat gå till fler bänkar och blomster, i dessa tider när man annars nedmonterar Akalla centrum. Folk behöver liv och rörelse, inte något som påminner om död. Det första jag tänkte var "är det någon som hängt tvätt på torget?". Sedan, när jag tittat närmare på det, tycker jag bara att det är bedrövligt.

Ebrahim Rezai, Akallabo.

Emma Löf Hagström

Ebrahim Rezai:

– Jag förstår inte vad det är. Man vill få en förklaring till vad det betyder, det finns ingen text att tyda kring verket. Det är väl fint egentligen, men det påminner också om död, det ser ut som blod och att människor dött. Kanske hänger man dem från krokarna i buren.

Birgitta Jansson och Sören Strand, Akallabor.

Emma Löf Hagström

Birgitta Jansson och Sören Strand:

– Det är deprimerande. Vad som helst hade varit bättre än några trasiga lakan med röda fläckar, och en märklig ställning. Det finns inte ens en riktig skylt. Vi tycker det är under all kritik.

Sisko Toroskainen, Akallabo.

Emma Löf Hagström

Sisko Toroskainen:

– Jag hade föredragit blommor, buskar och skönhet, samt lite sunt förnuft av staden. Det är igenvuxet kring torget, de hade kunnat lägga pengar på att fixa det i stället, klippa gräset med jämna mellanrum. Jag förstår att många upprörs, det blir väldigt konstigt att ställa ut ett sådant verk på torget när man genom så mycket annat signalerar att man inte satsar på Akalla alls.