Rana Jumaah kom till Sverige och Skärholmen som tolvåring, där hon snart började nära en dröm om att börja spela fotboll. Att föreningslivet skulle vara tillgängligt för alla barn och unga var en starkt etablerad sanning märkte hon, men i praktiken var det inte lika enkelt.

– Jag hade aldrig förstått att tjejer kunde spela fotboll förrän jag kom till Sverige, och när jag väl förstod det ville jag så gärna spela själv. Det blev min största dröm. I Sverige säger alla hela tiden att sport är till för alla, men ganska snart chockades jag över hur svårt det var, det var många stängda dörrar, så många nej, säger hon.

I sju år försökte Rana komma in i idrottsrörelsen, utan att lyckas.

– Det handlade oftast om att jag var för gammal, de flesta i Sverige börjar spela när de är sex år, ingen ville öppna upp för mig som inte hade någon erfarenhet. Jag älskade fotboll, men kunde inte spela, och ingen ville ta in mig och lära mig. Ibland var det alldeles för dyrt, mamma hade fyra barn att försörja, eller så tränade lagen för långt borta. Ibland var träningarna alldeles för sena.

Vill hjälpa andra

Efter en lång kamp fick hon slutligen möjlighet att börja i en grupp.

– Det första som slog mig var glädjen och hur alla tjejer peppade varandra, hur vi kämpade för att få det här integrationsprojektet, som det var, att fungera. Vi ringde varandras mammor för att försäkra dem om att allt var lugnt och att vi skulle till träningarna tillsammans. Jag gick dit många gånger trots att jag var jättesjuk, bara för att de andra inte skulle känna "kommer inte hon vågar inte jag heller komma".

Ur erfarenheterna föddes ett driv att förändra situationen, så att andra tjejer skulle slippa gå igenom samma sak.

Rana började så småningom jobba för organisationen Right By Me, där hon arbetat med flera projekt och engagerat hundratals tjejer som tidigare stått helt utanför organiserad fysisk aktivitet.

– Jag vill inte att en enda tjej till ska tappa hoppet. De där unga åren är så kritiska. Det är lätt att man bara blir sittandes hemma, vilket är ett recept på ohälsa och utanförskap. Det slår bara negativt.

Rana Jumaah kom till Sverige och Skärholmen som tolvåring, där hon snart började nära en dröm om att börja spela fotboll, men det skulle visa sig vara lättare sagt än gjort. Nu arbetar hon för att unga tjejer ska slippa gå igenom samma sak.

Mikael Andersson

Prisas

För några veckor sedan trodde Rana att hon skulle filma lite material till Right By Me:s sociala medier, men märkte snart att något kändes lite udda. Tjejerna hon var med verkade nervösa.

– Så helt plötsligt kommer Pia Sundhage in med blommor! Jag blev helt chockad, jag brukar vara duktig på att avslöja överraskningar i förväg, men jag hade ingen aning.

Rana fick ta emot Piastipendiet – för hur hon jobbar "målmedvetet och inspirerat för att underlätta och möjliggöra för andra tjejer med utländsk bakgrund att våga sparka boll", enligt motiveringen. Priset beskrivs som ett av fotbollsvärldens finaste, där eldsjälar inom damfotbollen premieras.

– Jag blev så glad! Det var verkligen stort.

Satsar i Järva

Rana, som nu för tiden bor i Husby, berättar att man inom Right By Me satsar mycket på verksamheten i just Järva, och att unga från alla delar av området deltar.

– Vi har redan verksamhet här och kommer fortsätta på samma sätt. Det finns ett stort behov. Det är viktigt att tjejerna kan få se och höra att det finns aktiviteter, det finns jobb, förebilder, möjlighet att göra vad de vill. Jag ser en så stark gemenskap här, och hur tjejerna lyser när de får chansen. Man måste bara få rätt förutsättningar och någon som tror på en, säger Rana.