Riksintressen är statens verktyg för att bevaka och skydda områden av nationell betydelse. Dessa områden kan vara både mark- och vattenområden och är viktiga för olika samhällsintressen, som kulturmiljöer, transporter eller totalförsvaret.

– Riksintressanta kulturmiljöer fungerar som en fysisk historiebok. Man ska kunna få bra exempel ur vår 10 000-åriga historia, säger Tina Mathiesen, handläggare på Riksantikvarieämbetet.

Många fornminnesmiljöer

Stockholms län är särskilt rikt på riksintressanta kulturmiljöer tack vare dess skärgård, landsbygd och herrgårdsmiljöer, berättar hon. Dessutom finns många fornlämningsmiljöer, såsom runstenar och gravfält, i norra norra delen av länet, tillägger Johan Aspfors, även han handläggare på Riksantikvarieämbetet.

– Stockholm har så klart också intressanta bebyggelsemiljöer som räknas som riksintressen.

Blivit färre

I hela Sverige finns det ungefär 1 500 riksintressanta kulturmiljöer, varav 108 ligger i Stockholm. Sedan 1987 har få nya områden lagts till på listan, men under de senaste åren har vissa områden tagits bort eller krympt i storlek.

Detta beror på att de inte längre uppfyller de nya kriterierna eller har förändrats så mycket att deras kulturvärden blivit svåra att urskilja, förklarar Johan Aspfors.

Inte museum

Riksintressesystemet är statens främsta verktyg för att arbeta med kulturmiljöer ur ett helhetsperspektiv. Det fungerar som ett anspråk, medan direkt skydd av kulturhistoriska värden sker genom annan lagstiftning.

Kommunerna har det största ansvaret för riksintressen genom att integrera dem i sin samhällsplanering, och Länsstyrelsen övervakar att detta sker på rätt sätt. Men riksintressanta kulturmiljöer behöver inte bevaras som museer, förklarar Tina Mathiesen.

– Man ska kunna utveckla och förändra området, men man måste ta hänsyn så att historien fortfarande kan upplevas, säger hon.