Röda sten

Ett av de säkraste vårtecknen i Göteborg är när de första varma strålarna väcker Röda sten till liv. Restaurangernas uteserveringar fylls snabbt av sollapande gäster och på strandpromenaden trängs joggare, cyklister och flanörer.

Faktum är att det redan under 1700-talet var liv och rörelse kring Röda sten och Klippan, som fungerade som en omlastningshamn.

– Att området utvecklades till ett hamnområde hängde ihop med att det i princip var omöjligt för de stora oceangående fartygen att komma hela vägen in till handelsstaden Göteborg eftersom älven inte var tillräckligt djup. Därför blev detta ett omlastningsområde, berättar Mattias Axelsson, göteborgskännare bakom podden Gator och torg i Göteborg.

Hamnområdet som hade gott om krogar, framställs i samtida beskrivningar ofta i negativa termer och som en kåkstad för sig själv.

– Man beskriver det som en plats för lurendrejare där det även fanns lönnkrogar och som ett smugglarnäste där smugglarna kom roende i båtar längs med älvstranden och sedan försvinna upp i skogarna kring Majorna.

Historiskt klippblock. Bild från 1936 på Röda sten tagen från Lindbergska Strandvägen. På andra sidan älven skymtar Färjestaden.

Otto Thulin/Göteborgs stadsmuseum

Sill, socker och öl

Men i takt med att industrierna blir allt fler växer det under senare delen av 1700-talet fram en mindre arbetarstad vid Röda sten.

– Dels har vi här Göteborgs glasbruk, men även sillsalteri, trankokeri och grytgjuteri. Här finns mindre fabriksbyggnader, en väderkvarn, bakstuga, värdshus, bostäder för upp till 30 anställda med familjer, säger Mattias Axelsson.

En bit in på 1800-talet ska dock förutsättningarna komma att ändras när sillen försvinner och glasbruket utkonkurreras. Istället är det nu sockret och senare även ölen som ska komma att prägla området.  

– 1808 arrenderar industrimannen Abraham Lorent det nedlagda glasbrukets mark. Han hade nämligen fått ett kungligt privilegium att raffinera importerat kolonialt råsocker.

År 1836 går grosshandlaren David Carnegie in och köper upp hela bruksrörelsen och stundtals så produceras 30 procent av Sveriges socker vid Klippan i Göteborg.

Porterölens uppgång och fall

Men det som de flesta nog förknippar Carnegie med är den mörka överjästa porterölen, något som inte minst restaurangen Porter Pelle nere vid Klippan minner om.

– Redan innan Carnegie tog över hade man börjat producera porter här nere och till en början är Carnegie ensam om att tillverka porter i Sverige. Det här är en väldigt framgångsrik verksamhet och år 1850 har man runt 300 anställda.

Kåkstaden har nu vuxit till ett brukssamhälle med arbetarbostäder, skola, sparbank, sjukstuga, kapell och handelsbod.

Det ska dock inte dröja länge förrän sockerproduktionen börjar få konkurrens och istället blir porterbryggeriet huvudsysslan för Carnegie.

– Men även bryggeriet drabbas dels av ransoneringen på malt 1917 och sedan under 1920-talet kom brattsystemet och motboken vilket innebär att man bara kunde köpa starköl på recept.

Drivved. Området kring Röda sten den 12 juli 1955 när stranden var fullt av drivved.

Allan T Nilsson

Rejvfester och graffiti

Det stora pannhuset, där Röda stens konsthall håller till idag, byggdes 1940 som en värmecentral åt industrierna i området, men under andra halvan av 1900-talet är det biltrafiken som tar över med Älvsborgsbron och Oscarsleden. På 1980-talet står de flesta av industribyggnaderna tomma.

– Porterbryggeriet ska ha blivit en samlingspunkt för uteliggare i Majorna. I pannhuset förekom det svartklubbar, konserter och rejvfester. Även graffitiscenen få någon form av bas här nere vid Röda sten.  

På 1990-talet så startar kulturprojektet Röda sten, som har som mål att bevara huset och använda det till någon form av kulturverksamhet.

Efter ett decennium av politiska diskussioner, vandalisering och upprustningar återinvigs det nyrenoverade Röda sten-huset år 2000, som sedan dess fungerat som en konsthall.