Grattis! Hur känns det att du knep andraplatsen?
– Jo men det känns bra. Det var intensivt där ett tag men väldigt roligt också.
Hur var det med nerverna inför finalkonserten förra söndagen den 5 januari?
– Jag var faktiskt inte så nervös utan jag måste ändå säga att jag var mer nervös i delfinalen, för då kändes det mer som ett tävlingsmoment. En annan anledning till varför jag kände mig så lugn var nog på grund av att jag var med i Polstjärnepriset förra året också.
Hur länge har du spelat kontrabas och varför fastnade du just för det instrumentet?
– Jag har spelat kontrabas i drygt sju år och min storasyster spelar även kontrabas så jag blev nog lite inspirerad av det. En annan person som fick mig att börja spela kontrabas är Ferdinand Lipa, som även har varit min lärare under sju års tid. Han har varit med mig sedan starten och har varit en jättestor del av min utveckling. Det är han som i stort sett har lärt mig allting.
Vad är det som är så speciellt med kontrabas?
Jag tycker framförallt att det är den djupa mörka klangen som är underbar.–
Hur ser du på det kommande året musikmässigt, vad är nästa steg efter Polstjärnepriset?
– Jag ser fram emot detta året på många sätt. Jag ska förmodligen åka till Tyskland och träffa två olika lärare. Den ena läraren håller en kurs som jag ska gå på och den andra läraren ska jag ta en lektion hos. Sedan kanske jag även ska vara med på någon sorts tävling i Bergen, men det är inte helt bestämt än.
Vad gör du när du inte spelar kontrabas?
– Jag tycker om havet och att segla och då jag bor på Styrsö så har jag nära till havet. Ett annat intresse jag har är kontrabasstråkar.
