När idrottsläraren Patrik Mårdh i slutet av förra året berättade för folk att han skulle springa Stockholm Marathon med en hel klass var det ingen som trodde att det skulle vara möjligt.

Ett halvår senare stod han på startlinjen med 24 elever och en ryggsäck full med gels och bars.

– Jag har nog aldrig varit så nervös inför ett lopp, säger Patrik som är en erfaren löpare med flera ultralopp på 16 mil på meritlistan.

Av de 25 eleverna i tvåan på natur – entreprenörskap hade en blivit sjuk, och en annan hade i förväg bestämt sig för att bara springa de första 15 kilometrarna.

De resterande 23 eleverna pinnade däremot på i 42 195 meter och runt fem timmar senare korsade de mållinjen i två grupper med bara tio minuter emellan.

– Det är magiskt, en overkligt bra prestation. Ord kan inte beskriva hur fantastiskt det var.

Lyssna på kroppen och ha roligt

Hur gick det då till när 23 personer med olika träningsbakgrund lyckades med detta, efter bara ett halvårs förberedelser?

Att börja lugnt, lyssna på kroppen och ha roligt under tiden, var några av ingredienserna i Patrik Mårdhs träningsprogram.

– Målet har hela tiden varit att genomföra det här tillsammans. Vissa hade inte löptränat alls tidigare. Vi har alltid haft en positiv attityd i gruppen, och om man vill och tror att något ska vara möjligt kan det gå.

Här är hela gänget.

Privat

En stor utmaning under var värmen. Under loppet fick Patrik justera tempot något, och han var noga med att hålla koll på eleverna och se till att alla fick i sig vätska, näring och avkylning.

– Efter ungefär tre mil såg vi hur många löpare runt omkring oss mådde väldigt dåligt. Men vi har byggt upp en fin tillit i gruppen där vi kan prata med varandra om var gränsen går, och vad vi skulle göra om det inte kändes bra.

Starkare band

Efter loppet är har flera av eleverna fått mersmak och börjat prata om andra lopp. Men den största behållningen går inte att mäta i tid eller avstånd, säger Patrik Mårdh.

– Det här har byggt ett väldigt starkt band i gruppen, man märker det på gemenskapen. Jag får gåshud varje gång jag tänker på det.