En vanlig bild i media är att barn står på kö för att begå våldsdåd, men enligt Salman Khan, projektledare på Fryshusets avhopparverksamhet 180 grader, är det en förenklad syn.
Många ungdomar väljer inte aktivt kriminaliteten, utan snubblar in på en farlig väg där små beslut får stora konsekvenser.
– Det kan börja med en inbjudan till en gruppchat på Snapchat där du erbjuds att sälja vapes. Sen förflyttas du till appen Signal, där grooming och hot tar vid. Tre dagar senare förstår du inte ens vad som har hänt, säger han.
"Vi måste ju förstå att det är barn. Vi glömmer det ibland och det är kommentarer till höger och vänster om att de beter sig som vuxna," säger Salman Khan.
Martin Svensson
Har normaliserats
Camila Salazar Atías, kriminolog och expert på destruktiva miljöer, påpekar att barn inte alltid förstår skillnaden mellan lek och allvar. Hon säger också att normaliseringen av kriminalitet gör att fler dras in.
– Det pratas som om alla barn gör det här, vilket får dem att vilja vara en del av det alla andra gör. Men i själva verket är det väldigt få. Det måste barnen få veta.
Fler vuxna måste nå barnen där de är, på sociala medier, och erbjuda alternativa berättelser, säger hon.
– Nu är sociala medier en fritidsgård utan vuxennärvaro. Ett skevt narrativ och våldshändelser kommer ocensurerat rakt in i barnens telefoner.
Vanligt samtalsämne
Elton Nordenberg, 18 år och ungdomsledare i en kyrka, ser samma mönster. Våld är vardag, och klipp och konton skickas fram och tillbaka.
– Man hör saker som "hörde du vad som hände i går där du bor?" eller "vilka var det?".
Rut Öman är tidigare elev på Fryshuset och jobbar nu här med ungdomar. Elton Nordenberg går gymnasiet på Fryshuset.
Martin Svensson
Det måste barnen få veta.
Rut Öman, 19, tycker att samhället målar upp en felaktig bild när man säger att unga vill söka sig till kriminalitet.
– Unga vill ha gemenskap och är tacksamma för att få komma till platser som hit, till föreningar och ungdomskyrkor. De väljer det över det andra om de bara känner att de har det valet.
Ett glapp
Men för att förändra denna väg måste samhällsstrukturer förändras. Camila Salazar Atías pekar på glappet mellan unga och systemet.
Särskilt när unga lämnar HVB-hem eller SiS-hem, uppstår ett tomrum och många återvänder till samma negativa miljöer. Här måste vi titta på vad som händer när unga kommer tillbaka hem och hur vi kan stötta dem på vägen till nya positiva sammanhang och meningsfull sysselsättning.
Men problem finns även innan det gått så långt.
– Socialtjänsten når inte fram, föräldrar är oroliga men vet inte var de ska vända sig för att få hjälp, och polisen kan inte ingripa förrän ett brott begåtts. Det är där vi kommer in, säger Camila Salazar Atías.
Avgörande skyddsfaktor
En enkel handling, som att prata med unga och visa att man bryr sig, kan vara livsavgörande, fortsätter hon.
– Många av de unga vi möter känner inte att det finns någon vuxen de kan prata med. Det är när de blir ensamma som det blir farligt.
Hon påminner om att gängvåld inte uppstår i ett vakuum. Det är ett resultat av ett samhälle som inte alltid är närvarande, varken fysiskt och psykiskt.
– Vi måste fråga oss var vi felar. Vi måste gå tillbaka till det ansvar vi som samhälle har för våra barn.