Lennart Asplund som var 73 år när han började träna stavhopp för drygt tio år sedan.

– Min son skulle tävla i stavhopp i veteran-VM i Brasilien och jag åkte med som coach. När jag ändå skulle åka så långt tänkte jag att det var lika bra att jag ställde upp och tävlade jag också, säger Lennart Asplund.

Det är aldrig för sent att börja, tycker 84-årige Lennart Asplund, även om han för egen del gärna skulle ha inlett sitt veteranfriidrottande i yngre ålder än vid 73.

Stefan Källstigen

Debuten gick bra. Lennart kom sexa av tolv deltagare i sin åldersklass.

– Fast nästan halva gänget rev ut sig på sin ingångshöjd. Många tror ju att de ska klara mer än de gör. Men jag klarade i alla fall min första höjd, minns han.

Sedan dess tränar Lennart ett par gånger i veckan. De senaste åren har han fått sällskap av allt fler veteraner i Sollentuna. Turebergs FK är med i Svensk Friidrotts folkhälsosatsning Powerträning för 60-plusare.

Över 90 aktiva

Man har nu över 90 aktiva medlemmar över 35 år, som är gränsen för att bli veteran, och är därmed största veteranfriidrottsklubben I Sverige. I fjol tog Turebergs veteraner hem hela 171 SM-medaljer, även det bäst i Sverige.

– Att det har blivit så stort här i Tureberg beror nog på att vi har så fina träningspass och att vi har dem på fasta tider, säger Carin Thornander, träningssamordnare för Turebergs FK:s veteraner.

Carin Thornander började med friidrott precis innan hon skulle fylla 50.  Till en ­början var det längd- och höjdhopp, sprint och kulstötning som gällde, men efter två knäoperationer tvingades hon byta fokus – och satsade på stavhopp som 55-åring.

Stefan Källstigen

Ett av passen pågår när vi besöker Sollentuna Friidrottshall, en torsdagsförmiddag i januari. Omkring 15 veteraner är på plats och har precis påbörjat sin uppvärmning.

VM i augusti

En av dem är Ingvor van Ginhoven, 80, från Täby. Hon testade att hoppa höjdhopp på Sollentunavallen i augusti och har nu bestämt sig för att börja träna med Tureberg.

– Det var en tävling där man fick vara med som klubblös, som jag var då. Det var kul. Och nu har jag ett personligt rekord – bara en sån sak! säger Ingvor van Ginhoven.

Några andra grenar utöver höjdhopp har hon ännu inte testat på.

– Nej, kroppen är så otränad så det räcker med det än så länge. Och löpning är inget för mig, då vill jag ha en boll att springa efter i så fall.

I augusti är det veteran-VM i Sverige för första gången sedan 1977. Flera av Turebergs veteraner har siktet inställt på mästerskapet, som avgörs i Göteborg. Lennart Asplund har dock inte bestämt sig ännu.

– Jag får se om jag känner mig i form. I så fall blir det sprint – 60, 100 och 200 meter. Stavhopp slutade jag med för några år sedan. Jag insåg mina begränsningar, säger han.

"Stavhopp är svårt i början"

Ingvor van Ginhoven har däremot redan bestämt sig. Hon är född i Göteborg och att tävla där lockar.

– Ja, tänk att få tävla på Slottskogsvallen! Nu ska jag satsa på VM!

Carin Thornander är också inställd på VM i Göteborg. För henne är det främst stavhopp som gäller, en gren hon började med som 55-åring.

– Stavhopp är svårt i början men när man har lärt sig och faktiskt hoppar så växer man som människa, säger hon.

Även andra grenar som är mindre tekniskt krävande än stavhopp kan vara knepiga till en början för veteraner, det märker Carin Thornander nu när det är många som vill prova på.

– De tänker kanske att "jag hoppade ju höjd i skolan". En äldre man berättade att han hade stött kula som ung, men när han prövade här många år senare var det ändå svårt. Hjärnan tänker alltid att vi är 18–20 år, men kroppen förändras, säger hon.