Det doftar renskavsgryta på sjunde våningen i Fruängsgårdens vård- och omsorgsboende. Den puttrar på spisen, bredvid en kastrull med mandelpotatis. Vid ett dukat bord intill står skålar med rårörda lingon och kannor med klarröd lingondricka. Elias Torkelsson, 89, har satt menyn. Han är festmåltidens huvudperson.
– Jag fick välja och önskade mig renkött. Men det är inte jag som har dragit i trådarna för att ordna allt, säger han och skrattar.
Elias Torkelsson är same och tillhör därmed en av Sveriges fem nationella minoriteter. Det innebär att han har särskilda rättigheter, som äldreomsorgen ska tillgodose. Han har rätt att få omvårdnad av personal som kan samiska och rätt att ha tillgång till den samiska kulturen, om han vill.
– Jag saknar att få prata samiska. Det vore bra att få göra det, säger han.
Elias Torkelsson, 89, växte upp i en fjällby i Härjedalen men har bott i Stockholm sedan har var 16 år. Sedan några månader bor han på Fruängsgården.
Tom M Kronestedt
Rekrytering behövs
Rättigheten till trots – i praktiken är det inte alltid lätt för äldreomsorgen att ordna det. Vid Fruängsgården finns till exempel ingen anställd som kan sydsamiska, konstaterar minoritetsombudet Tanja Kinnari.
– Jag har jobbat 35 år inom vården och samiskspråkig personal stöter man otroligt sällan på. Jag tycker att staden borde arbeta aktivt för att rekrytera personal som kan samiska och andra minoritetsspråk. Det här är ett sätt att uppmärksamma behovet och att visa hur man kan ta in den samiska kulturen i vård och omsorgen.
Den 23-29 oktober 2023 var det samisk språkvecka i Sverige. Tanja Kinnari tog tillfället i akt att lyfta den samiska minoriteten med olika aktiviteter, med den samiska festmåltiden som final.
Inger Bergendorff och Aila Goldring ser till att renskavsgrytan blir välsmakande.
Tom M Kronestedt
Anhöriga hjälper till
Alla som bor på avdelningen är inbjudna. En efter en kommer de in med rullatorer och rullstolar.
– Det här är en historisk dag. För första gången serveras renskavsgryta gjord på äkta samiskt vis i Fruängsgården. Tack alla ni som har hjälpt till, säger Tanja Kinnari.
”Hjälparna” är Elias Torkelssons syster Aila Goldring som beställt renkött av god kvalitet och sedan lagat grytan ihop med Inger Bergendorff, som också är same och har sin man på Fruängsgården. Även Åsa Virdi Kroik, som har täta band till Elias, har hjälpt till.
– Elias är min fars gamle vän ända sedan de gick nomadskola när de var små. Han har betytt mycket för mig. Som hemspråkslärare har han lärt både mig och min dotter samiska, berättar hon.
Renskavsgryta med grädde, messmör, kantareller, lök, persilja och annat gott puttrar på spisen.
Tom M Kronestedt
Förlorade sitt språk
Många samer förlorade förr sitt modersmål, när de skickade till statens nomadskolor där samiska var förbjudet. Elias Torkelsson, som flyttade från Härjedalen till Stockholm för att arbeta som 16-åring, har kämpat för att behålla sitt språk.
– Jag gick kurser i samiska i Stockholm för att lära mig grammatiken och gick Samernas folkhögskola för att lära mer om samisk kultur, historia och språk, berättar han.
Under ett långt liv har han bland annat varit svetsare, postanställd och hemspråksundervisat, genom att åka runt till skolor i Stockholm där det fanns samiska elever. Nu är han gammal och behöver omsorg. Till Fruängsgården kom han för några månader sedan. Här finns alltså ett minoritetsombud, något som är ovanligt.
– Min uppgift är att hålla vad minoritetslagen säger. Om jag vet att någon från de nationella minoriteterna flyttar in ser jag vad jag kan göra för den personen, utifrån behovet. En sverigefinsk kanske vill läsa finska böcker eller lyssna på finsk musik, till exempel. Eller prata med någon på sitt modersmål – det är lättare att ordna det för finskspråkiga än för samer, säger Tanja Kinnari, som är specialistutbildad undersköterska inom demens.
Till efterrätt serveras vaniljglass med hemkokt hjortronsylt. Den som vill får också en avec.↔
Tom M Kronestedt
Hemkokt hjortronsylt
Runt bordet börjar det bli dags för efterrätt. Det blir vaniljglass med hjortronsylt, kokad av Aila Goldring. Den som vill får en avec till.
För Elias Torkelsson blir det en dag att minnas. En höjdpunkt i vardagen är annars det samiska nyhetsprogrammet Sápmi.
– Vi brukar äta middag vid femtiden här. Jag skyndar mig att äta för att hinna titta på det efteråt, berättar han.
Arbetsgrupp sprider kunskap om rättigheterna
Kunskap hos personalen är A och O för att äldre som tillhör minoriteter ska kunna ta del av sina rättigheter. I Hägersten-Älvsjö jobbar en arbetsgrupp med frågan.
Eftersom det är förbjudet att föra statistik på etnisk grund vet man inte hur många personer ur de fem minoriteterna som finns inom äldreomsorgen. Personalen har heller inte rätt att fråga om någons etnicitet. Etnicitet kan vara en känslig fråga och om man vill identifiera sig som en nationell minoritet eller inte är upp till varje individ.
– Det vi kan göra är att informera om rättigheterna, så att människor vet om dem. Det gör vi bland annat genom annonsering. När äldre ansöker om äldreomsorg ska vi också informera om rättigheterna. Sedan får de som ansöker själva säga om de det här rör dem och om de vill ta del av rättigheterna, säger Marjo Tuomi, som arbetar med minoritetsfrågor på strategisk nivå vid äldreförvaltningen.
Sprider kunskap
Vid Hägersten-Älvsjö stadsdelsförvaltning finns en arbetsgrupp som som arbetar med och kartlägger behov av olika insatser, för de fem minoriteterna. I den finns representanter för både barnomsorgen, socialtjänsten och äldreomsorgen.
– Nu har vi fokus på att sprida kunskap bland de anställda, genom utbildning och information. Det är jätteviktigt att kunskapen finns hos medarbetarna om vad vi får och inte får göra, säger Annelie Johansson, verksamhetsutvecklare inom äldreomsorgen och medlem i arbetsgruppen.
Söker kompetens
Att alla medarbetare har bra kunskaper är en förutsättning för att informationen ska nå de äldre.
– Medarbetarna måste förstå hur viktigt det är att informera de äldre om minoriteternas lagstadgade rättigheter när de söker omsorg, säger Annelie Johansson.
Arbetsgruppen försöker också hitta kompetens inom personalstyrkan och vid rekrytering.
– Det är inte alltid lätt. Det är olika hur människor förhåller sig till sitt ursprung. En del vill inte att det ska spridas att de tillhör en viss minoritet, säger Annelie Johansson.
Det är jätteviktigt att kunskapen finns hos medarbetarna.
Flera privata boenden för minoriteter
Det finns några privata boenden inriktade på nationella minoriteter i Stockholms stad. Staden köper platser där:
Judiska hemmet i Hammarbyhöjden.
Ersta Hannahemmet i Bromma (finsktalande).
Suomikoti Finskt Äldrecentrum i Enskede (finsktalande).
Källa: Stockholms stad