Eftersom det är förbjudet att föra statistik på etnisk grund vet man inte hur många personer ur de fem minoriteterna som finns inom äldreomsorgen. Personalen har heller inte rätt att fråga om någons etnicitet. Etnicitet kan vara en känslig fråga och om man vill identifiera sig som en nationell minoritet eller inte är upp till varje individ.

– Det vi kan göra är att informera om rättigheterna, så att människor vet om dem. Det gör vi bland annat genom annonsering. När äldre ansöker om äldreomsorg ska vi också informera om rättigheterna. Sedan får de som ansöker själva säga om de det här rör dem och om de vill ta del av rättigheterna, säger Marjo Tuomi, som arbetar med minoritetsfrågor på strategisk nivå vid äldreförvaltningen.

Sprider kunskap

Vid Hägersten-Älvsjö stadsdelsförvaltning finns en arbetsgrupp som som arbetar med och kartlägger behov av olika insatser, för de fem minoriteterna. I den finns representanter för både barnomsorgen, socialtjänsten och äldreomsorgen.

– Nu har vi fokus på att sprida kunskap bland de anställda, genom utbildning och information. Det är jätteviktigt att kunskapen finns hos medarbetarna om vad vi får och inte får göra, säger Annelie Johansson, verksamhetsutvecklare inom äldreomsorgen och medlem i arbetsgruppen.

Söker kompetens

Att alla medarbetare har bra kunskaper är en förutsättning för att informationen ska nå de äldre.

– Medarbetarna måste förstå hur viktigt det är att informera de äldre om minoriteternas lagstadgade rättigheter när de söker omsorg, säger Annelie Johansson.

Arbetsgruppen försöker också hitta kompetens inom personalstyrkan och vid rekrytering.

– Det är inte alltid lätt. Det är olika hur människor förhåller sig till sitt ursprung. En del vill inte att det ska spridas att de tillhör en viss minoritet, säger Annelie Johansson.