Läser att det är på tapeten igen, att förbjuda människor att be om överlevnad. Diskussionen gäller de som inte kommer från Sverige, men i Majorna köar pensionärer med svenskt medborgarskap för gammalt bröd dagligen vid Aktivitetshuset.
Med inflationen går priserna upp, och så får de som inte haft turen till arbete, och olyckan att bli sjuka en allt svårare situation tillsammans med våra äldre.
I Finland fick man återinföra en form av fattigstuga igen, Social Housing, när bostaden utsattes för samma marknadspolitik vi ser i Göteborg idag.
I Stockholm öppnades nyligen en Social Supermarket i ett samarbete mellan Axfood och Stadsmissionen där fattiga människor handlar matsvinn.
Tanken är god, men också en tendens som tar oss tillbaka till ett klassamhälle som på 1800-talet. Fattiga barn går i sämre skolor och fattiga familjer äter gammal mat.
Det pågår många krig och kriser just nu, och vi glömmer ibland den mot fattigdom i den egna staden och landet.
Under andra världskriget utrotades de som beskylldes för att försämra samhället, eller vara en belastning.
Det finns det olika sätt att utrota människor. Du kan ta ifrån dem deras möjlighet att försörja sig, deras hem, dra ned på vård och så dör vi snabbare, naturligtvis.
Den välfärd, vård, anställningstrygghet etc, som vänstern kämpat för, har till stor del raserats.
Om svenska pensionärer tvingas tigga på gatorna, ska vi förbjuda dem också?
Ålderdomen är något de flesta möter, och sjukdom och arbetslöshet kan hända den bäste i de osäkra anställningarnas värld.
