– Ungdomar, kom nu!
Nere i Askfatshamnen meddelar Kent Kartby resten av gruppen att det är dags för avfärd uppför backen. Gåstavar sätts i marken, rullator går från sittplats till gånghjälpmedel och hunden Maja rör sig upp för backen.
Antikrundan tog form för drygt ett år sedan när Kent Kartby började sprida ordet.
"Alla är så pratglada och man har ett utbyte. Man behöver inte vara 85 för att tycka det är trevligt. Jag är jätteglad att Kent fick med mig. Vi bor så nära varandra här och den här träffen gör att vi lär känna varandra", säger Marianne Norberg.
Martin Svensson
– Vi pratar om närtid, nutid och lite roliga historier, säger han.
I dag har de 14 fotgängarna betat av skidåkning, världsläget och gamla minnen. Solen skiner och det känns som första riktiga vårdagen. Men många i gänget kommer oavsett väder.
– Det är många som inte går så långt i vanliga fall. Man kanske inte är lika aktiv nu som pensionär. Nu får man snacka med den ena och andra, säger Laila som bott på Dalarö hela livet.
Namnet är inspirerat av deltagarna.
– Vi är ju antika, säger Kent Kartby och möts av skratt från flera i gänget.
"Man hade inget val än att gå med – det var ett jäkla liv. Kent tjatade", säger Hasse Olsson om varför han gick med.
Martin Svensson
Lokalhistoria
Maud och Arne Hilton har byggt om en tidigare sommarstuga till permanentboende. De är båda är med i flera föreningar men kände ändå att Antikrundan var för dem.
– Det är viktigt att man rör på sig ju äldre man blir. Men det är också viktigt att träffa folk. En del är änkor och änkemän och då blir det här en trevlig samvaro.
Flera i gänget har gått i Dalarö skola som barn, bott här i flera generationer eller varit sommarbarn. Bland dem finns det gedigen kunskap om öns historia.
Gänget har föreslagit till kommunen att det gamla kommunhuset, som även varit biograf och fritidsgård, ska bli ett äldreboende nu när det står tomt.
Martin Svensson
När de försvinner – försvinner historiken om Dalarö.
– Man lär sig så mycket om Dalarö. Det är roligt att få lära sig om sin bygd, säger Marianne Norberg.
På vägen runt hinns det pratas om vildsvin, potthål, bristen på handikappsparkering på huvudgatan, julmarknad och kändishus.
Kent Kartbys föräldrar köpte sommarhus på Dalarö 1952 och han var sommarbarn här. Han och hans fru flyttade utfrån Svartbäcken 1990 och för ett år sedan drog han i gång Antikrundan. Han vill att fler kommer till Träffpunkten så att den får bli kvar.
Martin Svensson
– Det är många som har varit här i många år och som vet mycket. När de försvinner så försvinner historiken om Dalarö. Man lär sig om husen och hur det har varit här genom åren. Det vill man ju bevara, säger Lena.
Per Forsberg gick främst med för att träffa folk.
– Människor man morsat på i många år men aldrig snackat med ordentligt. Man blir uppdaterad i vad som händer och har hänt på Dalarö. Samlar man vad de här gubbarna och kärringarna kan om Dalarö är det inte mycket man missar.
Dags för kaviarmackor
Väl inne på Träffpunkten ansluter ännu fler. Här har My Fredblad, aktivitetssamordnare, förberett kaviarmackor, kaffe och godsaker.
– Vårt mål är bryta ofrivillig ensamhet och social isolering. Att hitta gemenskap och även kunna erbjuda allt från teknikhjälp till syn- och hörselvård. Det här är bara en liten del i allt vi gör, säger hon.
Hon ser också att det finns mycket fördomar om Träffpunkten och att många kanske tänker att man inte riktigt är "där ännu". Men ofta släpper de fördomarna efter första besöket.
– Det betyder mycket för dem som kommer hit. De har levt väldigt olika liv men kommer hit, pratar och delar med sig.
Gruppen har också lett till att man tipsar varandra om saker och hjälper varandra mer.
– Det blir ringar på vattnet – man får reda på saker som man inte känner till. Jag är så tacksam att fick reda på det här, säger Marianne Norberg.
"Det kan vara svårt att få folk att komma dit. Det finns ett visst motstånd så vi försöker få så många som möjligt att komma", säger Kent Kartby om Träffpunkten på Dalarö.
Martin Svensson