Cecilia Rehn föddes i januari 1921, ett par veckor innan kvinnlig rösträtt infördes i Sverige. 104 år senare ses vi i hennes hem i Skogås. Hon har satt på sig en extra fin klänning dagen till ära och grannarna Maria Dobos och Paula Laukkonen är hos henne.

Här i den ombonade lägenheten har hon bott sedan 2003, innan dess bodde hon i Trångsund.

– Det var svårt på den tiden med bostad, men det är det ju nu också, säger Cecilia Rehn.

Hon hör lite dåligt och går med rullator, men blicken är pigg och huvudet på skaft.

Cecilia föddes i Hangö, längst ut på Finlands sydvästligaste udde, och där bodde hon första halvan av sitt liv.

TIll Sverige flyttade hon 1970.

– Jag ville se något annat än platsen där jag hade vuxit upp. Och jag blev erbjuden ett väldigt fint jobb här.

Cecilia fick jobb som sekreterare på Svenskt Tenn på Strandvägen där hon arbetade i 17 år.

– Det var en väldigt fin firma att jobba för. Estrid Ericson som startade firman var en jättegullig person. Hon reste jorden runt med sin man som var sjökapten och hämtade hem saker som man aldrig hade sett här.

Cecilia är finlandssvenska och tvåspråkig, hon har vuxit upp med både svenska och finska. Men finlandssvenskan skiljer sig ändå från svenskan.

– De rättade mig när jag sa fel ord. Jag kan tänka mig att det är svårt för någon som kommer hit och ska lära sig svenska, det är inte världens lättaste språk.

Paula Laukkonen och Maria Dobos hjälper Cecilia med olika saker. Maria är hos henne flera timmar varje dag. De spelade också bridge tillsammans i många år.

Angie Gray

Var Lotta under kriget

Under andra världskriget tillhörde hon finska Lottakåren.

– Jag hade varit flick-Lotta och när kriget bröt ut fortsatte jag som Lotta. Vi låg inte vid fronten, utan vid luftvärnet. När man är så där ung verkar allt så spännande. När man är fullvuxen ser man med helt andra ögon på det

Cecilia Rehn vill inte uppehålla sig alltför länge vid minnet av kriget, det var en svår tid.

– Jag hoppas att det aldrig kommer tillbaka. Jag hade en bror som bara var 17 år när han blev inkallad. Tre veckor senare skulle han ut till fronten. Han kom aldrig hem därifrån.

Väninnorna beskriver Cecilia Rehn som hälsosam. Själv säger hon att hon är allätare. "Men jag har kanske varit mest för grönsaker", säger hon.

Angie Gray

Dans och bridge

Hellre pratar hon om glädjeämnena i livet – som dansen.

– Det är bra motion och bra för humöret. Man kan vara hur ledsen som helst, men när man väl kommer i gång går det hur bra som helst.

Kanske är det den som hållit henne pigg upp i så hög ålder.

– Jag har hållit i gång hela tiden. Jag har prövat olika danser, var med i Internationella dansföreningen och dansade square dance. Vi åkte långa sträckor bara för att få dansa. Sedan gick man ju ut på vanlig dans och dansade vals, tango och foxtrot. Det kunde vara tre, fyra gånger i veckan ibland.

Hon dansade tillsammans med sin sambo Ingvar, som gick bort i augusti förra året. Hon har dessutom spelat mycket bridge tillsammans med grannen Maria, både i Trångsund och Skogås.

Cecilia hade en son, men han gick bort redan när han var 69 år. Hon har ingen familj nära sig, men hon har stor glädje av sina grannar.

– Vi blev bekanta under pandemin, då började vi handla för Ingvar och Cecilia, säger Paula.

Maria är hos henne varje dag.

Det har gått fyra år sedan Cecilia fick brev från drottningen och firade sin 100-årsdag. Det var under pandemin och då fick hon stå i dörren och ta emot uppvaktningen. Men 104-årsdagen firades med tårta och vänner på besök.

– Hon är mycket pigg. Vi har mer krämpor än vad hon har, säger Maria och skrattar.