Har du någon gång drömt om att vandra omkring i miljöerna i en bilderbok av Jan Lööf? Kanske Skrotnisse?

Olssons cykelverkstad på Pepparvägen 4 i Hökarängen kan vara det närmaste du kommer: den lätt luggslitna garagelängan med sin neonskylt ovanför dörren i hörnet, och bröderna Anders och Andreas som står och mekar med cyklar ute på gården.

Men inte länge till. 31 december flyttar de ut.

– Hyran har blivit för hög. När vi började låg den på 1800 i månaden. Nu är det nästan 4000. Det blir för mycket, särskilt på vintern när vi har mindre jobb. Och för en så liten lokal – det är ju bara en liten låda, säger Andreas Olsson som sa upp kontraktet i våras.

Hur många cyklar ryms i en lokal knappt större än en skrubb? Här testas gränserna.

Angie Gray

Bröderna har att göra inför flytten. På de 25 kvadraten är cyklar och cykeldelar intryckta på varje ledig decimeter. Det ser inte helt organiserat ut, apropå Skrotnisse. Nu ska det röjas.

Hinner ni fira jul?

– Vi har ett par veckor på oss. Lite julskinka på julafton ska man väl hinna med.

Intresse och idé från farsan

Det var 2012 som Andreas Olsson tog steget och öppnade eget. Hemma i Hökis pågick Stockholmshems projekt Hållbara Hökarängen som erbjöd bra startförutsättningar för företagare.

– Det var egentligen farsans förslag. Stockholmshem hade kontor häruppe då. Det var öppna dörrar, det var bara att gå in och säga ”jag vill starta en cykelverkstad”, minns han.

Bröderna profilerade sig främst på gamla cyklar och äldre mopeder. Intresset för gamla fordon har de också från sin far.

– När jag fick moppe -86 hade alla andra nya Yamaha DT. Jag hade en 30 år gammal NSU Quickly från 1956. Jag har alltid varit lite udda på det sättet, konstaterar Andreas Olsson.

Moppen hade han ärvt av storebror Anders. Den har fått mycket kärlek genom åren – numera kör lillebror Andy, 44, omkring på samma exemplar.

”Allt efter 1990 är modernt”

Det för oss in på frågan om gammalt och nytt, om kvalitet kontra slit och släng. Andreas Olsson är tydlig med var han står, även om de servar även nyare cyklar.

– Det är gamla cyklar vi egentligen gillar att hålla på med. Moderna cyklar är tråkigt, det är brödjobb, säger han och utvecklar:

– En gammal Crescent från 50-talet håller i hundra år. De moderna cyklarna, det är bara plast. Men en cykelpendlare i spandex vill gärna ha 40 växlar och att det går lätt.

Var drar du gränsen mellan gammalt och modernt?

– Allt efter 1990 är modernt.

Ett par veckor kvar bara på Pepparvägen. Efter nyår blir Anders och Andreas Olssons cykelverkstad mobil.

Angie Gray

Blir mobila reparatörer

Att Olssons flyttar ut betyder inte att de lägger ner. Nu blir deras cykelverkstad mobil.

– Vi kommer att åka runt med skåpbil och göra enkla jobb på plats. Behöver vi mer tid tar vi med cykeln hem till garaget, förklarar Andreas Olsson.

”Hem” betyder huset på Bokhållarvägen som byggdes av deras farfar, där de tre bröderna bor.

Kommer ni sakna verkstaden?

– Nja, det har i och för sig varit mysigt här. Men det är lite jobbigt att man måste börja och sluta varje dag med att bära ut och in 35 cyklar, konstaterar Andreas Olsson.

Vad säger kunderna?

– Stammisarna tycker det är okej, de är glada att vi ändå kommer fortsätta. Firman är inte nerlagd, det är bara Pepparvägen 4.