och spelar fiol på en blå rullstolsmoped. Mitt i Nordstan sitter Angela Åqvist Vägen dit började när hon som 22-åring skulle söka sommarjobb och inte hittade något som föll henne i smaken. Det var 2011 och Angela kände sig omotiverad. Hon ville göra något som kändes kul och som utvecklade hennes intressen. – Jag funderade på hur jag skulle kunna kombinera nytta med nöje. Efter att ha tänkt på det ett tag kom jag på att jag ville bli gatumusikant, berättar Angela. Idag sitter hon på sin blåa rullstolsmoped i Nordstan. Hon använder den då hon har svårt att gå och den har blivit en del av hennes signum som gatumusikant. – Det är nog min rullstolsmoped som är det mest unika med mig. Jag har använt den länge och den är skön att sitta och spela i. Den gör det även lättare för mig att färdas och ta med mig saker, menar Angela. Hon spelar nästan dagligen i Nordstan på vintern. Angela berättar att hennes musik oftast blir uppskattad men att hon ibland råkar ut för en del påhopp. – De flesta är trevliga och uppskattande och jag får mer positiva reaktioner än negativa. En av de roligaste sakerna som har hänt mig var när jag fick en ros av en kille. Sedan finns det självklart även folk som stör sig på mig. En gång anklagade en man mig för att sitta och tigga, det var en av mina sämsta upplevelser, berättar Angela. Hon ångrar inte sitt val av arbete. Angela menar att hon tjänar bra och träffar mycket folk. – Jag tjänar mer i timmen nu än vad jag gjorde på mitt gamla jobb. Dessutom så träffar jag ständigt nya typer av människor och det har lärt mig mycket. Det är också det som gör mitt jobb spännande och varierande, berättar Angela. och spelar amerikansk folkmusik. Kvinnan är svensk och mannen amerikansk. I Nordstan står ett par De spelar för att samla ihop pengar till sina bröllop. De ska nämligen gifta sig två gånger, både i Oklahoma och i Göteborg. Tove Tunell och Josh Lightfoot träffades 2013 på en folkmusikfestival i Oklahoma. De blev kära och har sedan dess åkt fram och tillbaka mellan USA och Sverige. För ett halvår sedan bestämde de sig för att gifta sig. – Vi vill ha två bröllop, vi är från två platser och vill därför inte gifta oss på bara en utav dem, säger Tove. Både Tove och Josh är musiker sedan lång tid tillbaka. När de tänkte på hur bröllopen skulle finansieras kändes gatumusiken som ett naturligt val. Då det är olagligt att vara gatumusiker i USA åkte paret till Sverige. Nu spelar de folkmusik i Nordstan fyra gånger i veckan. – Att stå här och spela tillsammans var den bästa och mest logiska iden som vi kom på, säger Josh. Tove och Josh kan inte svara på hur mycket de har tjänat hittills. De berättar dock att det är tillräckligt mycket för att finansiera ett utav de två bröllopen. – Vi har tillräckligt mycket för ett bröllop, Det får visserligen bli ett billigt sådant men något annat har vi ändå inte tänkt oss. Vi kan laga maten själva och ringarna och andra materiella saker har vi redan fixat, berättar Tove. Paret planerar att spela i Nordstan tills de har fått ihop tillräckligt mycket pengar även för bröllop nummer två. Josh menar att det inte gör någonting om det tar lite tid för de har roligt och folk verkar uppskatta musiken de spelar. i Nordstan under de senaste tio åren. Han är en pensionerad yrkesmusiker som undviker klagande grannar genom att ta med sig dragspelet utanför hemmet.Kristoffer har spelat dragspel – Jag har spelat här i olika perioder under de senaste åren. Just nu passar det jättebra för jag kan inte göra så mycket mer i väntan på en höftoperation som jag snart ska göra, säger Kristoffer. Han berättar att dragspel är hans stora intresse och att grannarna inte tycker om att Kristoffer spelar hemma. De säger att han spelar för högt och blir irriterade. Därför tycker Kristoffer att Nordstan är ett perfekt ställe att spela på. Där blir folk glada istället för irriterade, menar han. – Det är så roligt. Människor blir glada och jag blir glad. Jag träffar mycket roligt folk. Allt från fyllegubbar till gudstroende. Ibland även politiker. Folk har börjat känna igen mig och de vinkar till mig, det är kul, säger Kristoffer.