Med nya albumet "Den okända floden" öppnar Jonas Lundqvist för allt. Låtarna är både ett blottläggande och en uppgörelse med livet han levt, relationer han haft och vilken väg han vill ta.

Vid ett vägskäl

– Jag hamnade vid ett vägskäl. Pappa hade gått bort, mamma fick hastigt utvecklad alzheimers och bor på ett hem i Kortedala. Min sambo och jag gick isär. Jag insåg att jag måste sluta med att fly, säger han.

– Det har varit svårt att sluta med det men skönt att slippa vara upp i mig själv. Jag inser nu att familjen är nummer ett.

Ett sätt för att nå dit har varit att sluta med alkohol och droger. Jonas Lundqvist erkänner utan omsvep:

– Droger äter upp dig själv och raderar dig på känslor.

Fylldes av något annat

När han tog beslutet att sluta fylldes han av något annat.

– Musiken till det här albumet kom till mig i september för ett år sedan. Då hade jag varit nykter och drogfri tillräckligt länge för att se klart. Det var första gången som jag kände att jag höll på att bli vuxen.

Det är i låtskrivandet som Jonas Lundqvist tillåter sig att vara eftertänksam.

– Det kommer automatiskt. Som barn lyssnade jag mycket på Van Morrison och "Astral weeks", Leonard Cohen och Sade. Musik där känslorna står över allt. Sedan har jag alltid dragits till udda och svåra grejer. Men kärlek, liv, död, vänskap, arbete kan också vara fint att skriva om, säger han.

"Akta er!"

– Det här albumet är en konsekvens av de tidigare albumen och hur jag har levt med en varningstext: "Akta er!". Jag har haft så mycket framför ögonen som jag inte har sett. Samtidigt orkar jag inte älta skiten. Jag är ju glad också.

Nu åker Jonas Lundqvist på turné. Han trivs på scen och med sitt band.

– Det är ett lyhört band. Vi repar inte låtarna. Det ger oss hög fallhöjd, men en attityd med stor närvaro.

Kai Martin