Längtan efter vänskap är universell, men inte alltid lätt att få till. Blygsel, rädsla, fördomar och känslomässiga ärr kan komma emellan. I höst tar Cirkelteatern greppet om vår längtan och vårt sökande i Maria Bloms succépjäs Sårskorpor.
Platsen är Kulturskolans scen i Gröndal, där 10 amatörskådespelare gör 17 roller.
– Alla söker någon slags tillhörighet men vet inte riktigt vad. De vill höra ihop med någon. Det är en sådan fin berättelse och en väldigt ömsint komedi, säger Eva Belin, som spelar en blyg och hämmad kvinna som blir osynlig så snart hon lämnar lägenheten.
Premiär den 27 oktober
Mitt i träffar henne och Monika Tapper för en fika och en promenad i Sannadalsparken, ett stenkast från Kulturskolan. Där håller Cirkelteatern till sedan fem år, då hyran i Årsta Folkets hus blev för dyr för den lilla, ideella föreningen. Nu pågår slutrepetitioner inför premiären av Sårskorpor den 27 oktober.
Då får publiken möta många ensamma människorna men också en annorlunda korvförsäljerska.
– Hon är lite av en magisk person som dimper ner och hjälper till. Hon kommenterar och puttar personerna i rätt riktning med sina sanningar. Hon är en sådan man själv skulle önska sig att ha, säger Monika Tapper, som spelar en kvinna som avgudar sin barndomskompis för att han blivit en känd artist och söker hans bekräftelse.
Monika Tapper testar vingarna som regissör för första gången.
Pekka Pääkkö
Ofta spelad pjäs
Sårskorpor drog stor publik när den gick på Stadsteatern inne i stan i början av 2000-talet. Sedan dess är den en ofta spelad pjäs, inte minst hos amatörteatrar och i folkskolor. Kanske för att den lyfter fram vänskapens betydelse i en tid då kärleksrelationen ofta står i fokus – och för att den gör det med gott om humor och värme.
Och så passar pjäsen amatörföreningar till formen.
– Det finns inte en stor huvudroll utan det är en ganska jämn fördelning mellan rollerna. Alla får vara med på scenen och det är viktigt, säger Eva Belin.
Cirkelteatern sätter upp en föreställning vartannat eller vart tredje år. Medlemmarna turas om att vara regissör. Den här gången axlar Monika Tapper det uppdraget, utöver att stå på scenen. Hon har varit med i Cirkelteatern sedan 2005 och älskar det.
– Att spela teater är personlig utveckling. Man lär sig mycket om sig själv och andra. Och det uppstår en magi i samspelet med andra som jag tycker om, säger hon.
Vuxna som leker
Duon lyfter också fram lekens kraft. De är "vuxna som leker" och skulle önska att det fanns fler platser i samhället där vuxna fick göra det. Nu hoppas de kunna förmedla sin känsla till publiken.
– Vi vill att publiken ska ha roligt och samtidigt få med sig insikter om vad som betyder något i livet. Att ha bra relationer är viktigt – och att inte slarva bort de möjligheter som ges, säger Eva Belin.