DET HÄR ÄR DEL TRE I ARTIKELSERIEN "LIKA MÖJLIGHETER?" LÄS OCKSÅ DEL ETT OCH DEL TVÅ.
Rutschkanan utanför porten har bytts ut och de flesta grannar är nya. Men gården mellan de bruna tegelhusen på Braxengatan i Fisksätra, Nacka, känns fortfarande som hemma för Rozerin Orucoglu.
– Det är nostalgiskt att komma hit. Jag minns de första svenska orden jag hörde på lekplatsen när jag flyttade hit från Turkiet som femåring, säger hon.
Smygtittade på Sex and the city
Tolv år har nu gått sedan Rozerin lämnade Fisksätra och påbörjade den karriär som affärskvinna som hon hade drömt om sedan hon var barn.
– Jag smygtittade på Sex and the city fast jag var alldeles för liten, och ville bli som Carrie och de andra: en business woman.
Med sin mamma som förebild – mamman pluggade in en svensk lärarexamen vid sidan av ett annat jobb – tvekade Rozerin aldrig om färdriktningen.
– På den tiden fanns det också väldigt bra skolor här. Det var barn från alla kulturer och samtidigt många med svensk bakgrund. Jag lärde mig bra svenska och fick det självförtroende som kommer av att känna gemenskap och tillhörighet, säger hon.
Pluggade i Los Angeles
Nästan direkt efter gymnasiet åkte hon till Los Angeles och läste företagsekonomi och marknadsföring på Santa Monica College.
Några år senare senare hade Rozerin ett toppjobb på den prestigefyllda revisionsbyrån i Stockholm.
– Jag slet otroligt hårt, jobbade ofta långt in på nätterna. Mitt mål var att bli den första invandrarkvinnan i Sverige som blev partner. Men halvvägs så la jag av. Jag tappade motivationen. Och jag mådde inte bra.
Vad var det som hände?
Det finns en mediebild av framgång som lurar oss när vi är små, menar Rozerin.
– Man tror att det ska göra en lycklig. Men vad händer med det medmänskliga? Att bidra som medborgare?
Enda med utländsk bakgrund
– Och trots mitt självförtroende tvivlade jag nog på mig själv: är jag tillräckligt bra? Om du är den enda med utländsk bakgrund kan du känna dig ifrågasatt. Jag överpresterade som en slags sköld, för att ingen skulle kunna komma åt mig.
Så Rozerin bytte spår och började i stället jobba för Stiftelsen The Global Village med att organisera Järvaveckan – ett demokratiprojekt för att minska klyftorna inom Stockholm.
– Nu arbetade jag för något som är större än mig själv. Jag hade extremt höga ambitioner. För höga. Det fanns ingen gräns. Och jag brände ut mig.
Efter 17 månaders sjukskrivning och en vård som hon beskriver som helt fantastisk, är Rozerin tillbaka i en chefsroll inom stiftelsen: mycket klokare och med en ny balans, tycker hon själv.
– Jag har fått jobba mycket på att sätta gränser. Mitt enda mål nu är att jag ska vara en autentisk och varm person. Det gör mig snällare mot mig själv. Och då kan jag kan också hjälpa andra.
Vad behövs för att unga ska tro på sig själva?
– Den mix som jag själv hade i skolan var väldigt positiv. Att majoritets- och minoritetssamhället möttes i vardagen, så att man inte är så blyg för varandra. Jag tror det är dit vi måste komma igen.
https://www.mitti.se/ettsthlm/rinkeby-i-topp-sa-manga-pluggar-vidare/repvcc!CIRUfchrE7tMso5TDN5Qg/
https://www.mitti.se/ettsthlm/nya-grepp-for-att-bryta-anti-pluggkulturen/repvck!icU8lC8FVFtSF2tiINhA/
– Ja, Sverige är ett paradis jämfört med andra länder. Allt finns: gratis utbildning, vård, frihet. Här har jag fått alla de möjligheter jag inte hade i Chile. Och det har gått bra för mina barn, de har kunnat välja själva vad de vill jobba med. Jag ska anmäla mig till hemvärnet för att försvara det här landet, det tycker jag alla borde göra.
– Som lärare jobbar jag varje dag för att jämna ut de stora skillnader som finns. Det är svårare än jag trodde. I ett område som är socialt oroligt finns det många hinder för att göra en klassresa: mindre stöd hemma och ett socialt tryck att inte vara en plugghäst. Du måste ha en väldigt stark kämpaglöd för att ta dig fram då.
– Får du bara rätt grund i skolan så har du alla möjligheter. Om du mår psykiskt dåligt, har hamnat i missbruk eller kriminalitet så finns det nästan alltid bra hjälp att få, bara du vågar ta det steget. Jag hade problem med psykisk ohälsa när jag var yngre men jag fick jättebra hjälp. Oavsett din uppväxt kan du alltid gå din egen väg.
– Jag tror inte att alla har samma möjligheter. Det finns stora klyftor när det gäller kontakter, pengar och klass. Familjebakgrunden har stor betydelse, det handlar om vad som uppmuntras i ens hem. Jag har till exempel blivit samma sak som mina föräldrar. Man skulle behöva höja skatterna och satsa mer på välfärden för att jämna ut.
– Ja, jag tror att alla kan lyckas, det hänger på en själv helt och hållet. Jag gick aldrig ens färdigt skolan men har haft jobb hela livet, jag var på samma arbetsplats i 42 år. Jag har aldrig haft några ambitioner, haha. Men det kanske är svårare för dem som växer upp idag. Vet faktiskt inte varför.