Det ekar ganska tomt i lokalen på Erstagatan där second hand-butiken tidigare låg. Men i ena hörnet är det fortfarande full verkstad. Omringad av bokhyllor som bågnar av böcker, kartonger och pärmar sitter Ersta diakonis frimärkesavdelning.

Föreståndaren Mikael Magnusson visar upp ett av de senare inkomna partierna – brev och vykort från USA.

– Det här är bra grejer. De går in i våra album, säger han.

Diakonin har sålt huset avdelningen sitter i. Det ska rivas och för att ge plats till nya bostäder. Frimärkesavdelningen har inte fått nya lokaler. Utan en plats att vara på måste de lägga ner, vilket journalisten Lars Epstein var först att skriva om.

När ett frimärke undersöks kollas om det är helt och har alla tänder kvar. Vikta märken kan slätas ut. Poststämpeln ska vara på centrerad som möjligt och vara läsbar. Trasiga märken har inget värde för samlare och slängs.

Pekka Pääkkö

Till välgörande ändamål

Pengarna från försäljningen av de inkomna frimärkena går till Ersta Fristad, som är ett skyddat boende för kvinnor.

– Vi stänger inte för att breven sinat, vi vill fortsätta göra gott. Men nånstans måste vi sitta, det är där skon klämmer.

Att svara på hur många frimärken som hanteras här på ett år är en hopplös uppgift. Hit skickas brev från privatpersoner, företag och församlingar. Frimärkena klipps ut, sorteras och säljs senare som en del av en samling eller på lösvikt.

Runt tio paket med brev och vykort kommer till frimärksavdelningen varje vecka.

Pekka Pääkkö

Skilling banco

400 gram svenska frimärken från de senaste tio åren går loss på 400 kronor. Uppskattningsvis är det runt 3 000 frimärken.

– Det skickas allt färre brev, men då blir frimärken svårare att få tag på för samlare och ger ett högre pris. Vi har exempelvis en beställning från Tyskland på två påsar. Vi har även köpare i Australien, jag vet inte hur de hittat oss.

Även rariteter passerar avdelningen, som skilling banco, Sveriges första frimärken. För sådana märken anlitas en auktionsfirma som säljer dem utan provision.

– Under en tidigare flytt dök en isländsk skilling upp, i bra skick och med intyg. Många sådana finns inte. Den fick vi femton, sexton tusen för.

Frimärksavdelningen håller till på Erstagatan 3–5, huset med gröna detaljer, där second hand-butiken tidigare låg.

Pekka Pääkkö

Fyller social funktion

Avdelningen är anrik. Diakonins föreståndare Johan Christoffer Bring var 1891 bekymrad över att antalet systrar ökade, men inga pengar fanns för att bygga ut lokalerna. I en tidning ber han om begagnade frimärken att sälja. Året efter var verksamheten igång.

– Grundarbetet är fortfarande det samma. Vi träffas, klipper, sorterar och väger. Mycket av värdet för oss ligger också i det sociala.

"Vi lägger inte ner frimärksavdelningen av princip, utan för att tiderna förändrats om vi behöver våra lokaler för vård och omsorg," säger Stefan Nilsson, direktor på Ersta diakoni.

Ersta diakoni

"Historiskt band klipps"

Sedan en tid tillbaka säljer Ersta diakoni av en del fastigheter där de inte bedriver vård- och omsorgsverksamhet. Pengarna används för att finansiera just vårdsatsningar, som det nya sjukhuset intill.

– Ersta växer mycket och vi behöver alla lokaler för att bedriva vård och omsorg, vilket är vårt huvudsakliga syfte, säger Stefan Nilsson, direktor vid Ersta diakoni.

Att det betyder att frimärkesavdelningen måste stänga är tråkigt, menar han.

– Det är ett historiskt band som klipps. Men deras syfte har alltid varit att dra in pengar till framförallt sociala verksamheter och med tiden har samlandet minskat och verksamheten krympt. Att de ändå fått vara kvar har varit eftersom den fyller en social funktion.

Ersta har gett ut flera egna brevmärken. De används som utsmyckning bredvid ett frimärke. Originalen av de här märkena skapades av en diakonissa.

Pekka Pääkkö

För lite pengar

– Vi har ingenstans att flytta dem, så den läggs ner i nuvarande form. Skulle hyra läggas på hade de gått med stort underskott. Men de får gärna fortsätta i egen regi.