Kulturföreningen Musikcentralen har huserat i den gula villan i parken sedan slutet på 1980-talet. När man första gången arrangerade Trädgårdsrocken var det inte ens en park här. Gänget som repade i villan då körde av baksidan med lie och drog ut ett trumset.

– Vi började spela och så kom folk gående och undrade vad som hände, säger Lennart "Z" Zethzon som var med den dagen.

Året därpå fick de polistillstånd och sedan dess har de kört på. När Mitt i är på besök finns det ännu inga tecken på att det snart är dags för festival men bakom kulisserna har planerandet pågått sedan februari.

Lennart "Z" Zethzon, t.v, har varit med och arrangerat Trädgårdsrocken sedan uppstarten 1998.

Angie Gray

En byfest

Under dagen är det drygt 40 volontärer som hjälper till. Victor, Lennart och Claes jobbar alla tre helt ideellt med att se till att festivalen blir av. I början var det föreningen själva som spelade, jobbade och lade egna pengar på allt från ljud och ljus till bajamajor.

– Egentligen är det galet att vi har pallat så här länge, säger Lennart.

Men i drygt 10 år har de fått hjälp med finansiering från kommunen och sponsorer.

– Det gör att vi har en bas och kan köra varje år, annars hade det inte gått. Det är ju fortfarande helt gratis. Men varje år blir det större och kostar mer men vi vill inte börja behöva ta betalt, säger Lennart.

– Trädgårdsrocken fungerar bra för att byn faktiskt bryr sig. För att folk är så himla gulliga och skänker frivilliga bidrag, säger Victor Ekvall.

Eventuella pengar som blir över går till underhåll av villan som föreningen ansvarar för.

– Det har blivit en byfest som har växt och alla hjälper till att ta ett ansvar för, säger Lennart.

– För många blir det en avslutning på semestern. Många anpassar så att de är hemma till Trädgårdsrocken, säger Victor Ekvall om festivalen.

Angie Gray

Ny barnfestival

Inne i villan pryder affischer från tidigare festivaler väggarna och i köket står kartonger med årets merch. Nytt för i år är att det även blir trädgårdsrock för barn med band, familjeföreställning och instrument att prova. Fast festivalen konstant växer finns det inga tankar på att flytta den.

– Vi är väl vid någon slags brytpunkt. Men vi som arrangerar det här vill inte göra det större, det är vår grej och vi tycker om det i den här skalan. Vi har ingen ambition att blir störst, säger Lennart.

I stället fokuserar de på att ta in band som är lovande och ibland några större, som årets headliner Lugnet.

– Bra stämning med kort och gott – bra jävla band, fyller Victor i.

– Det ska fortsätta vara en fest för Tungelsta, säger Claes Linhult.

Nu kommer folk utifrån Tungelsta till festivalen.

– Det är festivaler som vår, som börjar i en liten skala och växer sakta, som har en chans att bli kvar. Folk kommer hit för en särskild känsla, säger Lennart.

Föreningen har huserat i gula villan sedan slutet på 1980-talet.

Angie Gray

Flera generationer

Det är många Tungelstabor som engagerar sig och hjälper till. Dagen innan kommer ofta barn och tonåringar och hjälper till och bygger i utbyte mot läsk.

– Det har nästan blivit en generationsgrej. Deras föräldrar var med och nu kommer de hit – det är fint. De har växt upp med det här och har varit delaktiga, det gör att många bryr sig och tar hand om festivalen, säger Victor.

Victor Ekvall, Lennart "Z" Zethson och Cleas Linhult har inga ambitioner på att flytta på festivalen fast den fortsätter växa.

Angie Gray