I huset mellan Sabbatsbergsområdet och Torsgatan bor flera familjer som har flytt från Ukraina. De hyr lägenheterna via Stadsmissionen, men eftersom fastigheten ska rivas är det korttidskontrakt som gäller.

– Det är okej, vi har bott här länge nu, säger Alona Huzhvynskyi.

Volontärarbetar

När Mitt i träffade dem för två år sen hade de precis flyttat till Vasastan efter att ha bott i Tyresö och på Lidingö. Barnen hade börjat på skola och förskola i innerstan, och pappa Borys kunde utföra sitt arbete inom it från Sverige, även om företaget han var anställd vid fanns i Ukraina.

Redan då var deras framtid oviss. Massflyktsdirektivet för personer från Ukraina gör uppehållstillståndet oklart och förutsättningar kan snabbt ändras.

Nu har staden dessutom antagit byggplanerna för att riva huset de bor i, vilket innebär att familjen inte vet vet var de kommer att bo när rivningen är ett faktum.

Borys har blivit av med sin anställning i Ukraina. Företaget såldes förra året och han blev arbetslös. Nu läser makarna svenska, har olika extrajobb och volontärarbetar för hjälporganisationen House of Ukraine.

– Min man söker nya jobb men det finns många duktiga inom it som talar bättre svenska än han. Dessutom gör massflyktsdirektivet det ovisst för arbetsgivare, säger Alona Huzhvynskyi.

– Många hade det tuffare än oss när de kom hit för tre år sen, för oss börjar det däremot kännas motigt nu.

Efter Rysslans invasion av Ukraina förändrades livet radikalt för familjen. Här hade de nyss flyttat in i lägenheten i Vasastan.

Pekka Pääkkö

Bra skolor

Hon berättar att deras barn har lärt sig bra svenska och har fritidsaktiviteter. Den äldsta läser introduktionsprogrammet för att kunna börja gymnasiet.

– Han har ju med sig mycket från Ukraina och kan redan det mesta de pluggar under introduktionen. Ett problem för många ukrainska ungdomar är att de blir understimulerade för att de inte får lära sig något nytt.

– Men vi har tur som bor i Vasastan där det är bra skolor. Alla har inte samma förutsättningar på det sättet.

Vill stanna

Oavsett vad som krävs för att avsluta kriget vill familjen inte återvända.

– Länder som har varit i krig är inte bra att bo i. Särskilt inte för barn. Jag är beredd att göra allt för att få stanna här eller flytta till ett annat land.

Familjen bodde i Kharkiv-provinsen som gränsar mot Ryssland. Där pratar man ryska som förstaspråk, så en flytt till västra Ukraina vore på sätt och vis som att komma till ett nytt land.

– Min yngsta son minns inte Ukraina längre. Min dotter är rädd för att hon vet att krig är farligt. Det har släppts mycket bomber och så många liv har förstörts.  Ingen vet vad som kommer att hända härnäst.