Vi är sex stycken som går på led med Kalvfjärden glittrande bredvid oss. Det är en av senhöstens sista dagar. Det rytmiska ljudet av när vandringsstavarna möter gruset hörs i tystnaden. Vi viker av inåt slottsparken, stannar på en höjd och samlas i en cirkel.

Pilgrimssamordnaren Magnus Helmner fingrar på den gröna pärlan i armbandet, kallad pilgrimskransen. Pärlan står för bekymmerslöshet. Alla som vill får dela sina tankar.

– Det är min favoritpärla. När jag vandrar vet jag att jag har allting med mig som jag behöver. Jag kan lyfta av mig bekymmer, försöka vara vara här och nu och känna förundran för det jag passerar, säger volontären Agneta Christison.

Den gröna pärlan symboliserar bekymmerslöshet.

Pekka Pääkkö

Pilgrimsintresset växer

Hon började som volontär i pilgrimscentrum för åtta år sedan och är en av dem som har varit engagerad längst. När hon började upplevde hon att centrumet var okänt för många i Tyresö. Nu är det pilgrimscentrumet betydligt mer känt upplever hon.

– Det senaste åren har det blivit spritt på ett helt annat sätt och jag ser också att pilgrimsintresset växer i stort. De flesta församlingar ordnar i dag pilgrimsvandringar.

Själv lockas hon av delandet av tankar.

– Det är väldigt givande att få dela tillsammans. Det blir ett djup, en reflektion över livet. De flesta är inte vana att prata på det sättet, framför allt inte med främlingar, men det blir lättare med tiden.

Vandringen går i samtal liksom i tystnad. Församlingsanställda Catharina Jansson testar pilgrimsvandring för första gången." Det var en positiv upplevelse. Det är skönt att inte behöva prestera", säger hon.

Pekka Pääkkö

Lockas av tystnad och rörelse

Tystnaden finns alltid med under de vandringar Agneta Christison leder.

– I början kan det kännas ovant, men det brukar vändas till en skön och befriande tystnad.

Vår vandring går förbi slottet i riktning mot pilgrimscentrum nära Tyresö kyrka. För volontären Matilda Paulsson är att vara i rörelse en viktig del.

– Att ta mig fram av egen kraft upplever jag som helande, att liksom gå igenom saker har hjälpt mig mycket när livet utmanar.

Vandringen avslutas med att Magnus Helmer läser Heliga Birgittas bön som ofta används i pilgrimssammanhang. Agneta Christison har varit volontär i åtta år och lockas mycket av delandet och tystnaden.

Pekka Pääkkö

Vandringen avslutas med Heliga Birgittas bön samlade i en cirkel utanför pilgrimscentrum.

– Herre, visa mig din väg och gör mig villig att vandra den, säger Magnus Helmner som poängterar att alla oavsett tro kan pilgrimsvandra.

Pilgrimscentrum i Tyresö beskrivs som en andlig värmestuga och rastplats för de som är på inre och yttre vandring. Det är pilgrimscentrum för hela Stockholms stift och har genom det till exempel ett uppdrag att utbilda pilgrimsledare. Via pilgrimscentrum går det till exempel att sjunga i en pilgrimskör, delta på retreat eller i samtalsforumet katekumenat.

Målet – ha öppet mer

Tre anställda jobbar med pilgrimsverksamheten.

– Vi är tre nya medarbetare. Jag tror att man märker av nystarten, att det kommer in ny energi och vi planerar för mer pilgrim, både vandringar och aktiviteter. Vi jobbar också med målet att ha öppet fler dagar i veckan, säger Magnus Helmner.

Han beskriver en pilgrimsvandring som en inre vandring från pannbenet ner till hjärttrakten, där man går i gemensam takt och ofta ledda av en ledare som har tänkt ut vägen och bjuder in till samtal.

Han ser hur intresset för pilgrimsrörelsen har vuxit på kort och lång sikt.

– Min personliga reflektion är att det är en slags motrörelse till höghastighetssamhället vi lever i. Att det finns ett behov att vandra och låta de stora känslorna få tid och ta plats. Jag tror att många också upplever är det är bra mot stress, oavsett om man tar en skogspromenad ensam eller går i en ledd vandring.