DETTA ÄR DEL TRE I ARTIKELSERIEN "ÄR ALLA VÄLKOMNA?". LÄS ÄVEN DEL ETT OCH DEL TVÅ.
Tiotusen ukrainska flyktingar i Stockholms län väntar på att börja jobba. Och chanserna är goda.
– Nu när alla pandemirestriktioner har släppt finns det stora rekryteringsbehov, inte minst inom hotell- och restaurangbranschen, säger Arja Kallo, enhetschef på Welcome House, Stockholms stads mottagningscenter för nyanlända.
Den som har hunnit få sitt tillfälliga personnummer och vill börja städa på ett hotell eller hemma hos familjer kan i princip börja jobba imorgon.
Snabbspår för ukrainare
– Vi har 200 lediga tjänster just nu och expanderar hela tiden. Vi har gjort ett snabbspår för ukrainare. Redan tidigare har vi många anställda från Ukraina och ordet sprider sig snabbt, säger Frida Koff på städföretaget Hemfrid.
Emma Sjöberg på företaget Restaurangassistans berättar att man är på väg att skapa en särskild utbildning i hotellstädning för ukrainare med annan yrkesbakgrund.
Rysktalande rekryterare
– Vi har en rysktalande rekryterare som nu löpande träffar ukrainska flyktingar. Hittills har vi anställt fyra personer varav två redan har kommit ut på jobb, berättar hon.
Arja Kallo på Welcome House gläds åt det stora engagemanget. Hon tror att den geografiska närheten och känslan av att även vi i Sverige är hotade förklarar varför hjälpviljan är så ovanligt stark.
– Vi har dessutom sedan tidigare ett etablerat samarbete med stort antal arbetsgivare som vill bidra till etablering och inkludering, säger hon.
Anställer företagen hellre ukrainare än folk med annan bakgrund?
– Det är svårt att säga. Men vi har tagit upp det som en riskfaktor att det ska uppstå en undanträngningseffekt av andra arbetssökande. Vi behöver hitta en balans, så att vi stöttar alla på lika villkor, säger Arja Kallo.
Oro för jobben
Habira Majieva, Flemingsberg, flydde till Sverige från Kirgizistan i Centralasien för 12 år sedan. Hon jobbar i dag som svensklärare på Kista folkhögskola, till stor del med elever från det forna Sovjetunionen, eftersom hon själv pratar ryska. Ett 20-tal av hennes elever är i dag ukrainare.
– Jag hör det ganska mycket från andra grupper, en oro för att ukrainarna ska ta alla jobben: ”Hur ska vi försörja oss nu?” Jag har två bekanta som blivit av med timmar för att jobbet har getts till ukrainare, säger Habira.
https://www.mitti.se/ettsthlm/manga-kanner-att-man-skiljer-pa-folk-och-folk/repvdh!0iTSosskjsASvHp9AlXbpQ/
Erbjuder mat och kläder
Samtidigt betonar hon hur stor och utbredd solidariteten med de ukrainska flyktningarna är inom alla grupper.
– Alla känner väldigt starkt med dem. Det är en väldigt fin känsla att kunna vara med och hjälpa. Många från olika länder kommer till dem och erbjuder mat och kläder.
Alyona Voronich och Katja Kravchenko kom till Stockholm den 6 april tillsammans med sina barn. De träffades på tågstationen i Dnipro i östra Ukraina och blev goda vänner under den tre dagar långa tågresan till Sverige.
Jobbigt att gå sysslolös
När vi möter dem dagarna innan påsk bor de i Migrationsverkets tillfälliga evakueringsbostäder på Kungsholmen. Det enda de vet är att de kommer att skickas vidare. Mest av allt längtar de hem.
– Det är jobbigt att inte kunna påverka i sitt hemland och att gå sysslolös. Men tyvärr vet vi inte var i Sverige vi kommer att hamna. Då är det svårt att söka jobb, säger Alyona.
"Tappar inte fart"
Stockholms integrations- och arbetsmarknadsborgarråd Karin Ernlund (C) ser ingen risk att ukrainare särbehandlas framför andra flyktinggrupper.
– Jag ser det bara som positivt att så många står på tå inom föreningsliv och bland företagare och vill hjälpa till. Det betyder inte att vi tappar farten i att jobba med integrationen för dem som kommit tidigare. Vi har lärt oss väldigt mycket av flyktingvågen 2015, hur viktigt det är att människor kommer ut snabbt i arbete och egen försörjning. Och det gäller alla, säger hon.
Frida Koff på Hemfrid understryker att människor med alla olika bakgrunder är välkomna i företaget.
– Våra kunder vet att mångfald är en del av vår profil, säger hon.