Begreppet ”värstingresa” myntades sommaren 1989. En seglats från franska atlantkusten skulle göra att fem kriminella tonårskillar fick ordning på sina liv.

– Jag satt hos soc och fick välja på Hassela eller att åka med båten. Du kan ju tänka dig. Jag hade aldrig åkt skidor på sportlovet eller rest till Spanien på påsklovet, säger Augusto Comte Gomez, som då var 16 år.

35 år sedan

När vi träffas hemma hos Augusto i Edsberg är det hans 51-årsdag. Det har gått nästan på dagen 35 år sedan resan. Då hade han ett digert brottsregister.

Ett par av de andra unga Stockholmskillarna som var med på värstingresan har Augusto sporadisk kontakt med på Facebook i dag, berättar han.

Tomas Stark

Augustos familj flydde från Chile när han var fem år, och kom till Tensta. Det blev stökigt hemma så Augusto och hans syskon bodde hemifrån i fem år.

– Fosterhem i Fagersta och i Nyköping, och ett barnhem i Sollentuna. Jag kände mig aldrig trygg. Det enda jag ville var att komma hem. Jag ville ha min familj, oavsett omständigheter, säger Augusto.

Lärde sig att själa

I Tensta bodde han med sin pappa.

– Vi fick stryk och jag fick aldrig någon uppskattning. Min pappa lärde mig att stjäla. Om jag kom hem med polisen sa han att han inte kände mig. Sedan skällde han ut mig för att jag var en dålig tjuv. Jag trodde att jag var född till att vara kriminell.

Augusto hoppas att hans resa ska kunna hjälpa unga att vända sina liv.

Tomas Stark

Och det blev värre. Inbrott. Slagsmål. Väpnat rån vid 14. Då är vi nästan framme vid sommaren 1989 och värstingresan, som skulle få en ände med förskräckelse.

Augusto i fransk landslagströja nyss fyllda 16 år, på båten Nordic Star sommaren 1989.

Privat

– För oss var det en chans att se lite av världen. Man vill kanske ändra sitt liv men grupptryck och sådant gör att man inte kan. Vi ville vara gangstrar. På resan pratade vi om att smuggla droger och vi hade med oss hasch.

Hotade döda ledare

Efter några veckor gick det över styr. I närheten av Irland stod Augusto på båten och skar sallad när en av ledarna började kritisera honom.

– Du kan inte göra knopar. Du kan inte segla. När ska du lära dig? Han bara gick på. Jag vände mig om med kniven i handen, tog tag i hans krage, och sa att slutar du inte så dödar jag dig.

Varför blev du så arg?

– Min pappa hade alltid sagt att jag inte dög, så de där orden tryckte på vissa knappar. Jag hade varit misslyckad i skolan och kände mig värdelös. Det hade jag gjort sedan jag var 7 år.

Augusto fick flyga hem. Någon beredskap att ta emot honom fanns inte.

– Jag bara fortsatte som innan. En dag ringde jag Expressen och frågade om de ville intervjua mig. Det blev söndagsbilagan och löpsedlar i hela Sverige. Fatta vad stort det var för mig!

Augusto bläddrar i den 35 år gamla tidningen där han intervjuas om resan och sitt kriminella liv.

– Efter det var jag tvungen att leva upp till vad de skrev. Jag hade målat upp en bild av mig själv, säger han.

Efter seglingen på Atlanten fick Augusto stor uppmärksamhet i Expressen. Hans namn var fingerat, men alla i Tensta visste ändå att det var han. ”Jag blev en kändis i värstingvärlden. Jag var någon, och jag hade trånat uppmärksamhet och att synas i hela mitt liv, säger han.

Tomas Stark

Ett par år senare rånade han posten i Hässelby, och åkte fast. Efter avtjänat fängelsestraff fick han bland annat jobb på en skola. Men att bryta helt med det tidigare livet var svårt.

– I flera år levde jag ett dubbelliv, även om jag gjorde mycket mindre brott än innan.

Men några händelser skulle innebära att vändningen fullbordades. En var att Augusto träffade en tjej.

– Hon hade växt upp i Åkersberga och hade levt ett helt annat liv än mig. Hon fick mig att börja tänka annorlunda. Någon måste så ett frö i dig, säga att du kan bättre, att du är värd mer, att det finns något annat.

En annan var att Augustos storasyster dog när han var 24 år.

– Hennes barn behövde mig. Jag tänkte på vad jag skulle vara för morbror. Dessutom insåg jag att mitt tjocka guldhalsband och min dyra klocka inte hjälpte – jag kunde inte få henne tillbaka.

"Snutjävel" i Storuman

Augusto gick in i en depression och blev sjukskriven. Det ledde till att han åkte till ett HVB-hem i Storuman.

– Bästa beslutet i mitt liv, säger Augusto.

På stationen hämtades han av Leif-Göran som tidigare varit polis i 25 år. Först var Augusto skeptisk.

– Jag tänkte att va, har jag hamnat hos en snutjävel? Jag ville hem.

Antog utmaning

Men Leif-Göran ställde krav och utmanade Augusto.

– Vi hade ett tio timmar långt samtal om underliggande faktorer och om hur viktigt det är att ta beslut och forma sitt eget öde. Så sa han till mig att testa att bo där i ett år.

Under året i Storuman tog Augusto körkort, skaffade sig sin första utbildning, och läste sin första bok.

– Jag lärde mig nya ord. Det var wow! Plötsligt ville jag bara lära mig mer.

Som ung hade Augusto ett hat mot socialtjänsten och andra myndigheter. I dag tänker han annorlunda. "Det var bland annat socialtjänsten och Försäkringskassan som hjälpte mig att komma tillbaka och skaffa en utbildning. Den sociala tryggheten som finns i Sverige ger folk en chans. Det är oerhört viktigt, bara man ser det och kan uppskatta det", säger Augusto.

Tomas Stark

Augusto var 27 år och hade begått brott i 20 av dem. Men nu var det slut. Tillbaka hemma i Stockholm pluggade han till socialpedagog och började föreläsa.

– Första föreläsningen var på ett fängelse i Halmstad. Jag var så nervös. Men jag fick mycket uppskattning – efter att jag hade känt i 20 år att jag var värdelös.

"Viktigare än någonsin"

Sedan dess har Augusto jobbat för att hjälpa andra att bryta dåliga mönster och inse att de kan bygga upp ett nytt liv.

– Många lyssnar på mig för jag har kunskaper som man inte kan studera sig till. I dag är det här viktigare än någonsin. När jag var liten sa de kriminella åt småungar att gå till skolan eller bara sticka iväg. I dag säger de åt dem att hämta ett paket. Gäng drar in de unga i kriminalitet. Det behövs folk som drar ut dem också.

Hur ser du på värstingresan i dag? Kan sådant fungera?

– Ja, idén i sig är inte fel, man måste in och bryta tanke- och beteendemönster. Vi hade bara för oerfarna ledare.

Redskapen till förändring finns i varje person, det är Augusto övertygad om.

”Jag vill föreläsa och skapa kurser. Helst ha en egen verksamhet och komma in på skolor, HVB-hem institutioner, fängelser och häkten. Jag vill dela med mig av mitt budskap och min kunskap", säger Augusto.

Tomas Stark

– Jag vill in i hjärnan på dem och spöka så att de ser att det går. Jag vet ju. Jag kanske inte har en massa pengar men jag har ett liv som funkar. Jag har fyra barn och jag har varit en närvarande pappa. Visst har jag 20 års erfarenhet från den kriminella världen, men jag har också 30 års erfarenhet av annat.