Järva gymnasium. En neonskylt med skolans namn och logga i regnbågens alla färger möter besökare i huvudentrén, liksom ljudet av ett tjugotal elever som hänger i de nyrenoverade lokalerna och väntar på nästa lektion. Det spelas kort, biljard och pingis.

– Allan! Bästa läraren! Tja!

När specialpedagog Allan Barhemat går förbi mot ett klassrum får han åtminstone fem snabba handslag i bara farten. Han ler.

– Man har lärt känna alla snabbt, det är väldigt familjärt, säger han.

Utmanande start

Nu har det snart gått en termin sedan skolan slog upp portarna för sina allra första elever. Totalt började 200 ungdomar: 100 i årskurs 1 och 100 i årskurs 2 – fler än skolledningen räknat med.

– Det har varit en stor utmaning, framför allt med eleverna i tvåan, som gått på andra skolor innan men velat byta hit. Det har kommit många helt utan framtidshopp, med svaga resultat, många rätt stökiga. Vi har behövt sätta in insats på insats, berättar rektor Iman Ehsani.

Att så pass många som redan börjat gymnasiet valt att byta skola till tvåan har flera olika förklaringar, tror han.

– Många uttrycker att de inte fått tillräckligt stöd, och många att de känt att de inte riktigt passat in. Man är van vid att gå i skolan i Järva. Dock ska det tilläggas att vi inte bara har elever härifrån, utan även från Bagarmossen, Haninge – hela regionen, kan man säga.

Rektor Iman Ehsani är nöjd. Trots flera utmaningar med många elever som kommit med bristande motivation och låga resultat har öppnandet av Järva gymnasium gått långt över förväntan, tycker han.

Stefan Källstigen

Bytte skola

Eleverna själva bekräftar bilden. För Afeni Waller Touray blev ettan på en annan gymnasieskola inte alls som hon tänkt sig.

– Jag trivdes inte, fick inte stödet jag behövde och uppnådde inte betygen jag ville ha. Sedan hörde jag att Järva gymnasium skulle öppna och ville vara en del av det. Jag mår redan väldigt mycket bättre och presterar bättre, berättar hon.

Hon får medhåll av Michelle De Leo Simons, som också valt att byta skola.

– Det finns en gemenskap och en stämning här som inte fanns i vår förra skola. Alla hälsar på alla, och alla bryr sig om en. Skolledningen och lärarna finns där för en exakt hela tiden, det är en stark känsla av att det alltid går att få stöd och att alla faktiskt vill att man ska lyckas, säger hon.

Michelle De Leo Simons, klasskamraten Afeni Waller Touray och specialpedagogen tillika arbetslagsledaren Allan Barhemat diskuterar hur de första månaderna på Järva gymnasium varit.

Stefan Källstigen

"Som en familj"

Adil Farah hade nästan tappat all studiemotivation i slutet av ettan på skolan inne i city.

– Jag var körd i botten. Lärarna hälsade inte på en, det kändes inte som att man var viktig, ingen brydde sig. Nu har allt vänt. Jag känner motivation varje dag, jag vill gå till skolan.

Mycket har att göra med gemenskapen och igenkänningen, menar han.

– Både elever och flera lärare har flera olika bakgrunder, kan flera språk, det finns alltid något som kan samma. Man kan relatera till varandra.

Klasskamraten Ahmed Ali håller med.

– Det finns en speciell stämning här som är svår att hitta på andra platser, en Järvaanda. Alla får vara med, alla bjuds in, det är som en familj. Folk är vana vid det, därför blir det så stort kontrast när man kommer till andra skolor.

Adil Farah, Ahmed Ali, Michelle De Loe Simons, Afeni Waller Touray och Fatima Ahmed hyllar alla sin nya skola.

Stefan Källstigen

Obligatorisk läxhjälp

Just nu består personalkåren på skolan av ungefär 20 anställda.

Allan Barhemat beskriver sina kollegor som hungriga och engagerade. Många är unga, och alla drivs av att göra skillnad på riktigt, menar han.

– Allt handlar om att ge eleverna rätt förutsättningar och stöd. Vi har obligatorisk läxhjälp på skoltid, vi har läxhjälp efter skoltid, vi erbjuder prövningar för elever som missat kurser i år ett och vi har inläsningskurser på skoltid. Man måste möta eleverna där de är, vilket vi får möjlighet att göra här, säger han.

Dock kommer det dröja ett tag innan allt landat ordentligt, tror han.

– Det tufft att starta en ny skola och man stöter på många utmaningar, men det finns en tydlig struktur och ett gemensamt mål som alla jobbar mot.

Acceptans mot alla

Fatima Ahmed från Rinkeby går i ettan på skolan. Hon hade gått i grundskolan i Järva, och ville fortsätta med det.

– Min bror går i en annan skola i stan. Där sa de till honom att "om du vill be så får du gå in på toaletten", vilket gjorde mig ledsen. Så är det inte här, det finns ett andaktsrum där man man be. Man blir respekterad, säger hon, och fortsätter:

– Bland eleverna finns alla religioner, alla etniciteter, och alla accepterar varandra oavsett. Man tycker bara det är roligt att lära sig från andras perspektiv.