– De finns överallt. Bossarna. De går på den som är svag och rädd. Och de har vänner som skyddar dem. Om man skulle kaxa mot en boss, då kan det leda till jättestora grejer.
De tre kompisarna Luciana, Juliana och Inalda går i sexan och fyran i Hallunda, Botkyrka. Med stängd dörr inne på fritidsklubbens kontor ger de exempel på det maktspel som kan pågå mellan eleverna.
– Den som är en riktig boss ger sig på oskyldiga för att visa att de är tuffa och populära. De kan börja med att putta och svära. Då, om man säger emot, då hotar de en och säger ”jag ska slå sönder dig efter skolan”.
Vad kan man göra då?
– Man kan säga till en lärare. Men lärarna tar det inte alltid så allvarligt. De känner inte det som vi känner, säger Luciana.
De senaste tre veckorna har deras fritidsklubb, Stjärnan, hållit workshops och visat filmer om våld, mobbing och droger. Det är en del i den satsning som studieförbundet ABF gör under hösten kring temat antivåld.
– De flesta i alla åldrar vet vad som är rätt och fel. Men grupptrycket är starkt, särskilt bland de yngre. Det är många som gör saker som de egentligen hatar, för att bli accepterade i gruppen, säger Ali Abdu, föreståndare på fritidsklubben.
Därför räcker det inte med ett ”ajabaja” från vuxenvärlden, menar han.
– Vi har nolltolerans mot våld och fula ord. Men barnen måste också förstå varför. Hur det känns att bli mobbad eller att mobba. Och de behöver få verktyg som fungerar i vardagen, säger Ali Abdu.
Lazar, Leonardo, Samuel och Klerio går i mellanstadiet i samma område.
– Somliga har aggressionsproblem, de kaxar sig och har inte respekt för lärarna, säger Lazar.
– Helt ärligt, många tror att normen är att man ska vara våldsam. Man vill leka sig stark inför folk, säger Leonardo.
Ger det status att slåss?
– Iallafall bland tjejer som ser upp till sånt, menar Samuel.
– Men meningen med livet är att man ska vara trevlig mot andra. Gud vill inte att man ska slåss och bråka, säger Leonardo.
Behöver man kunna försvara sig?
– Det är bra att kunna skydda sig. Det bästa är att gå därifrån, men ibland går inte det. Då måste man kunna slå tillbaka. Man vill inte vara personen som blir kallad feg, säger Leonardo.
Klerio säger att han skulle gå därifrån även om han blev kallad feg.
– Fast en gång försökte jag gå emellan i ett bråk. Då fick jag en box så jag fick ett blåmärke vid munnen. Men sen pratade vi efteråt.
Föreståndaren Ali Abdu är utbildad pedagog och pluggar konflikthantering på universitetet vid sidan av jobbet.
Han betonar att vuxenvärlden alltid har det yttersta ansvaret för att skapa trygghet. Men målet är också att barnen ska få verktyg att lösa och förebygga konflikter på egen hand.
"Inga riktiga vänner"
– När jag var yngre var jag aldrig den som skapade bråk. Jag var en sån som ville att alla skulle må bra. Men om det behövdes, då backade jag inte. Min uppfostran var att du alltid har rätt att försvara dig. Men jag hade inte den kunskap jag har idag, säger han.
Idag tycker han att våld alltid är fel, även som självförsvar.
– Våld leder bara till att problemet växer. Det är det vi ser i Järva idag, med skjutningarna.
Ali brukar säga till barnen att verkligt coola personer är de som är så trygga i sig själva att de inte bryr sig om vad andra tycker och tänker. De vänner man får genom att slå och hota andra är ändå inga riktiga vänner, framhåller han.
– Men godhet tar dig extremt långt, säger Ali Abdu.
https://www.mitti.se/nyheter/12-aringarna-i-fittja-sager-ifran-sahar-kan-vi-fa-bort-kriminaliteten/repqcm!zDYCfBrepnheh8j8QEzaKQ/
https://www.mitti.se/nyheter/sa-ska-unga-killar-fa-en-sundare-mansroll/reptlb!Wbc55oT@88nzKr31lUnldw/
”Om de ser svaga ut, om de inte har självrespekt, då går det snabbare att råna dem.” 15-åringarna jag intervjuade i våras, i ett av våra förortscentrum, gav ett brutalt och ärligt svar på min fråga om vem som löper störst risk att bli rånad.
Tjejerna i Hallunda säger samma sak: den som vill bli ”boss” och få makt över andra ger sig på den som är svag och rädd.
Tidigare kunde föräldrar säga till sina barn: du måste slå tillbaka, du måste stå upp för dig själv, annars kommer det bara att fortsätta. Lärare kunde ibland se mellan fingrarna med om barnen slogs lite på skolgården: ”killar är ju såna”.
Idag lär skolan ut nolltolerans mot allt slags våld, både fysiskt och psykiskt. Att slå tillbaka är aldrig ok, får barnen lära sig.
Så vad ska de göra i stället? Hur står man upp för sig själv utan att använda våld?
Det ska vi prata om i några #EttSthlm-artiklar de närmaste veckorna. Har ni förslag och idéer?
Hör jättegärna av er!