Du har skrivit boken Farstot, om pandemin och kopplar det till hur spanska sjukan härjade 100 år tidigare.

– Jag hittade en dagbok som min mammas moster skrev den hemska hösten 1918 (när spanska sjukan härjade,reds amn) Hennes fästman dog, och min mormorsmor likaså. När pandemin kom började jag själv skriva dagbok och tanken på en jämförelse väcktes.

Finns det några likheter?

– Ja, till exempel så tonades riskerna för smittspridning ner till en början. Spanska sjukan var en mildare influensa, hävdades det. Och Folkhälsomyndigheten uppgav ju att risken för större spridning var liten i början. Sedan var det brist på sjukvårdsmaterial och personal, då som nu. Det fördes också en debatt om skolorna skulle stängas.

Vad tänkte du när du först hörde talas om viruset?

– Först hörde man ju om en smitta i Kina. Men redan vid hälso- och sjukvårdsnämndens möte i januari 2020 informerade smittskyddsläkaren om att det kunde bli allvarligt. Då satte arbetet igång för att kunna provta och informera och för att rusta vården. Framför allt att ragga förbrukningsmaterial.

Numera är du riksdagsledamot. Längtar du tillbaka till regionpolitiken?

– Jag saknar alla möten med människor, medarbetare, vårdpersonal, debatterna. Det var en tuff tid med snabba beslut och processer. Nu sitter jag i försvarsutskottet, och det är ett tungt uppdrag, men processerna i riksdagen är förstås längre.

Farsot av Anna Starbrink ges ut på förlaget Ekström & Garay.

Ekström & Garay